Kläder, skor och hushållstextilier orsakar vattenföroreningar, utsläpp av växthusgaser och deponier. Ta reda på mer i vår infografik.
Snabbmode – det ständiga utbudet av nya stilar till mycket låga priser – har lett till en kraftig ökning av mängden kläder som produceras och kastas bort. För att ta itu med konsekvenserna på miljön vill EU påskynda övergången till en cirkulär ekonomi.
I mars 2020 antog kommissionen en ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin, som innehåller en EU-strategi för textilier, som syftar till att utveckla innovation och främja återanvändning inom sektorn. Parlamentet förväntas rösta om ett initiativbetänkande om handlingsplanen för den cirkulära ekonomin i början av 2021.
Läs mer om den cirkulära ekonomins definition, betydelse och fördelar.
Cirkularitetsprinciperna måste genomföras i alla led i en värdekedja för att göra den cirkulära ekonomin till en framgång. Från utformning till produktion, hela vägen till konsumenten
Jan Huitema
(Nederländerna, Renew Europe)
Vattenanvändning
Textilproduktionen använder mycket vatten och mark för att odla bomull och andra fibrer. Det uppskattas att textil- och klädindustrin i världen använde sig utav 79 miljarder kubikmeter vatten under 2015 – medan behoven i hela EU:s ekonomi uppgick till 266 miljarder kubikmeter 2017. För att tillverka en enda t-shirt av bomull tyder uppskattningar på att det behövs 2,700 liter färskvatten – en persons dricksvattenbehov i 2,5 år.
Vattenförorening
Textilproduktionen beräknas stå för omkring 20 procent av de globala rena vattenföroreningarna från färgning och appretering. Tvättning av syntetiskt material frigör uppskattningsvis 0,5 miljoner ton mikrofibrer i havet per år. Tvätt av syntetiska kläder står för 35 procent av de primära mikroplaster som släpps ut i miljön. En enda tvätt av polyesterkläder kan frigöra 700 000 mikroplastiska fibrer som sedan kan hamna i näringskedjan.
Utsläpp av växthusgaser
Modeindustrin beräknas stå för 10 procent av de globala koldioxidutsläppen – mer än internationella flygningar och sjöfart tillsammans. Enligt Europeiska miljöbyrån genererade textilinköp i EU under 2017 ungefär 654 kg CO2-utsläpp per person.
Textilavfall i deponier
Det sättet som människor gör sig av med oönskade kläder har också förändrats, med föremål som kastas bort i stället för att doneras. Sedan 1996 har antalet kläder som köpts i EU per person ökat med 40 procent till följd av ett kraftigt prisfall, vilket har minskat klädernas livslängd. Européerna konsumerar nästan 26 kg och slänger omkring 11 kilo textilier varje år. Begagnade kläder kan exporteras utanför EU, men förbränns eller deponeras mest (87 procent).
Globalt sett återvinns mindre än 1 procent av kläderna som kläder, delvis på grund av otillräcklig teknik.
Hantering av textilavfall i EU
Den nya strategin syftar till att ta itu med snabbt mode och tillhandahålla riktlinjer för att uppnå höga nivåer av separat insamling av textilavfall.
Enligt det avfallsdirektiv som Europaparlamentet godkände 2018 kommer EU-länderna att vara skyldiga att samla in textilier separat senast 2025. Kommissionens nya strategi omfattar också åtgärder för att stödja cirkulära material- och produktionsprocesser, ta itu med förekomsten av farliga kemikalier och hjälpa konsumenterna att välja hållbara textilier.
EU har ett EU-miljömärke som innebär att tillverkare som uppfyller ekologiska kriterier kan tillämpa en begränsad användning av skadliga ämnen och minska vatten- och luftföroreningarna. EU har också infört vissa åtgärder för att mildra textilavfallets inverkan på miljön. Horisont 2020 finansierar RESYNTEX, ett projekt som använder kemisk återvinning och som skulle kunna utgöra en affärsmodell för den cirkulära ekonomin för textilindustrin.
Europa befinner sig i en aldrig tidigare skådad hälso-och ekonomisk kris som avslöjar sårbarheten i våra globala leveranskedjor. Stimulans av nya innovativa affärsmodeller kommer i sin tur att skapa ny ekonomisk tillväxt och de arbetstillfällen som Europa kommer att behöva för att återhämta sig
Jan Huitema
(Nederländerna, Renew Europe)
