tisdag, augusti 9, 2022

Annonsera/Prenumerera

Annons

Från gräddbullar till fastigheter
– en odyssé genom 40 år av entreprenörskap

Olof Andersson började med två tomma händer och gick aldrig gymnasiet. Nu är han VD för Fastighetsbolaget Trianon som äger fastigheter för 5,5 miljarder.

Nyckeln till Olof Anderssons framgång kan sammanfattas i entreprenörskap, affärssinne, arbetsmoral och, som han uttrycker det, ”att se luckorna”. Om detta är medfött eller förvärvat är naturligtvis omöjligt att veta, men hans sinne för affärer märktes tidigt. När han var 12 eller 13 år fick han jobb hos en gräddbulleförsäljare och fick springa runt i husen och sälja gräddbullar. För det fick han 2:50 per försåld kartong. Då han tyckte det var lite klent, tog han kontakt med tillverkaren och började köpa in kartongerna direkt. På så sätt tjänade han i stället 19 kronor per kartong och kunde börja anställa kompisar som fick dubbelt så mycket betalt som hos sin förra arbetsgivare.

Detta höll han på med i några år tills han fick ”kraftiga sanktioner” av sina föräldrar, då skolarbetet blev lidande. Då hade han också börjat sälja frukt och grönsaker på Möllevångstorget hos ett äldre par. Och när han, 15 år gammal, fick erbjudande om att ta över verksamheten mot att han anställde frun, fick skolarbetet åter lida.

Han gick tre månader på ekonomisk linje på gymnasiet, men slutade eftersom han helt enkelt inte hade tid då hans verksamhet vuxit så pass mycket. Han hade nu inte bara torgstånd, utan också grossistverksamhet, vilken han skötte med hjälp av en flakmoped.

”Om man nu ska titta bakåt och se, inte vad jag ångrar, men vad jag anser vara ett misstag, så var det ju att inte läsa vidare”, konstaterar Olof med ett snett leende. ”Jag skulle aldrig uppmana mina barn att inte gå i skolan.”
”Jag brukar säga att jag har världens dyraste utbildning, eftersom jag betalt för mina misstag själv. Det kunde jag ha lärt mig i skolan i stället. Inte ens de pengar jag tjänade under de tre åren räcker till att täcka förlusterna”, hävdar han med glimten i ögat.

Under de åren och många år framåt jobbade Olof mellan 70 och 90 timmar varje vecka, detta trots att han i början inte tjänade särskilt mycket. Han hade dock ett mål och en utstakad plan som han höll sig till. ”Man ska ha en bra affärsidé och sedan hålla sig till sin plan”, ler han. ”Det innebär dock inte att man inte får byta inriktning när sådana dyker upp. Entreprenörskap handlar mycket om att se möjligheterna och utnyttja luckor och genvägar”. Att de många arbetstimmarna gjorde att han missade mycket av det som andra ungdomar sysslade med samtidigt är dock inget han varken ångrar eller saknar. Han gjorde det han ville och det han trivdes allra bäst med. Och numera arbetar han ”bara” ungefär 60 timmar och unnar sig dessutom semester, även om semester för Olof Andersson innebär att han arbetar en dag i veckan.

Att han bestämde sig för att byta bransch berodde just på detta. Han hade en bild av att han i fastighetsbranschen skulle kunna jobba betydligt mycket mindre än han dittills gjort. Lite mindre blev det ju, men långt ifrån den skillnad han först kanske tänkt sig. ”Det är mycket jobb inom fastighetsbranschen också”, konstaterar han. Skribenten undrar dock om det är hela sanningen. Har man arbetat runt 80 timmar varje vecka sedan man var 15, och kanske ännu yngre, vill man kanske, trots allt, inte bara jobba i slutet av månaden när hyrorna ska dras in.

Innan branschbytet byggde han dock upp ett imponerande företag inom frukt- och grönsaksbranschen som när han sålde det 2002 omsatte 400 miljoner och hade drygt 40 anställda.

Grossistverksamheten utökades efter hand och efter några år var
den så stor att det tog överhanden och han släppte torghandeln helt, och efter ett tag hade han runt femton anställda och verksamheten fortsatte att växa. Han hade nämligen hittat luckan som han talar om. 1994 köpte han upp Sydgrönt och slog ihop det med sitt O.A. Frukt. Och redan innan hade han börjat köpa direkt från producent och sälja direkt till de stora kedjorna. De aktörer som tidigare mer eller mindre haft monopol på den marknaden, som t.ex. Mäster Grön, gick i konkurs och Olof såg möjligheten. När han sålde företaget och lämnade frukt- och gröntsidan var det Sveriges ledande inom den sektorn och hade kontrakt med många stora producenter för vilka han skötte såväl marknadsföring och logistik som försäljning.

När han så sålt Sydgrönt hade han kapital att arbeta med, och då började han köpa fastigheter. Först köpte han fastigheten på Gustav Adolfs Torg där Burger King ligger, och sedan några fastigheter i kranskommunerna. 2006 köpte han så Trianon med ett mål att fördubbla kapitalet. Det kan man säga att han lyckats med med emfas. När han tog över Trianon hade de ett fastighetsbestånd värt 200 miljoner kronor utspritt över hela Skåne. 2010 var detta fastighetsbestånd koncentrerat till Malmö och värt 375 miljoner. Då slogs företaget ihop med Jan Barchans företag som då hade fastigheter för 250 miljoner, samtidigt som Mats Cederholm blev styrelseordförande. Dessa tre äger, genom sina respektive företag, nu Trianon tillsammans, där Olof har 47,4 %, Jan Barchan 47 % och Mats Cederholm drygt 5 %.

Samgåendet gav nya resurser för att utveckla bolaget vidare, och sedan dess har de gjort ett antal stora affärer, som t.ex. Vårsången på Lindängen, och idag har bolaget 2200 lägenheter, 45 anställda och alltså ett fastighetsbestånd värt 5,5 miljarder. Sedan 2017 är företaget dessutom börsnoterat. Och nu bygger de också nytt t.ex. i Oxie, på Sege park, i Hyllie och på Celsiusgatan. Undrar om den gräddbulleförsäljande 12-åringen kunde ana det.

Man ska ha råd att bo hos oss

”Idag byggs det mängder av bostäder i Malmö. De allra flesta av dem byggs dock för dem med de lite större plånböckerna. Vi bygger för dem som inte har så stora inkomster. Vi räknar helt enkelt baklänges. Vi utgår från hur mycket låginkomsttagare har i lön och ser till att bygga eller renovera lägenheter som de kan ha råd att bo i”.

Hållbarhet

För Olof Andersson handlar hållbarhet både om ekologisk och social hållbarhet. Trianon strävar alltid mot största möjliga hållbarhetstänk och han ger exempel på fastigheter där de sänkt energiåtgången på runt 50 %, men han lyfter framför allt fram Vårsången, där de dels lyckats dra ner energikostnaderna betydligt, bl.a. med hjälp av solceller, dels rustat upp och byggt nytt, samt lyckats skaffa fram sammanlagt 35 arbetstillfällen för de boende, både inom det egna företaget och hos byggentreprenörerna, på vilka de ställde sociala villkor vid upphandlingen. På så sätt har de skapat en mycket bättre boendemiljö och fått ner omflyttningsfrekvensen betydligt, vilket ju också innebär en långsiktighet för företaget, m.a.o. ett tydligt exempel på att en insats för miljön och för samhället också leder till bättre lönsamhet.

Olof Andersson som entreprenör och chef

Olof medger att han förändrats och utvecklats under åren sedan han startade på Möllevångstorget på tidigt 80-tal. Framför allt har han blivit bättre på att delegera. I början ville han inte släppa ifrån sig någonting, men med åren har han insett att man inte kan vara bäst på allting och att den som är bäst på en sak också är den som ska göra den. Han tror att det allra viktigaste är att man trivs på jobbet och det gör man bäst när man får jobba i frihet under ansvar. Han vill ha en platt organisation där var och en kan utvecklas och känna delaktighet. Samtidigt kan den inte vara alldeles platt. ”Om jag skulle få rapporter från samtliga 45 anställda separat hade jag ju inte hunnit med någonting annat”, ler han. En platt organisation kräver trots allt vissa hierarkiska inslag.

Hans entreprenörskap och hans inställning till densamma har dock inte alls förändrats på samma sätt. I stort sett handlar det om precis samma sak när han nu styr ett mångmiljardbolag som när han en gång sålde gräddbullar och grönsaker. Det handlar om att ständigt leta efter nya vägar, att lägga ner minst så mycket arbete som krävs och att varje morgon vakna med inställningen att det jag gjorde igår ska jag göra lite bättre idag.

Info Express-Mats Björling

- Annons -

Nyheter

-Annons-