Vice riksbankschefen i Lund: ”Räntan är en prognos, inte ett löfte”

Bra att läsa

Den 1 december förde i år med sig snöblandat regn – och ett besök av vice riksbankschef Anna Breman i Lund. Hon besökte Lunds universitet för att tala om den aktuella penningpolitiken. Vad innebär den? Hur ser landets ekonomiska läge ut? Vad har vi att vänta de närmaste åren? Hon fick sällskap en namnkunnig panel som gav sina perspektiv i ämnet.

Med regn och rusk utanför fönstren, fylldes Crafoordsalen på Ekonomihögskolan i Lund av strax över 70 åhörare. Det första externa arrangemanget i lokalerna med så många fysiska deltagare på över 1,5 år. Ämnet för dagens seminarium var aktuell penningpolitik och det ekonomiska läget.

– Det här är den första fysiska föreläsningen som vi går på, säger två studenter som var bland de första att anlända till Ekonomihögskolan.

Studenter, lärare, forskare och gäster från näringslivet satte sig med lagom mellanrum i den stora salen. Ett intressant och brett seminarium med fokus på svensk penningpolitik och ekonomi startade, fyllt av såväl grafer som rappa repliker och skratt.

Dagens huvudtalare var Anna Breman, vice riksbankschef sedan två år tillbaka. Nyligen aviserade Riksbanken att nollräntan ligger kvar, och att man ser en höjning om ungefär tre år.

– Det är viktigt att betona att det är en prognos, inte ett löfte. Vi kommer normalisera och gå mot högre räntor, givet att vi ser en fortsatt god ekonomisk utveckling, säger Anna Breman.

Senare under föredraget fortsatte hon:

– Sverige har haft inflationsmålet sedan 1993. Vi har det för att ha en målbild; ett ankare i svensk ekonomi. Jag vill betona att det är viktigt att ha en flexibel inflationsmålspolitik. På längre sikt vet man att vi satsar på runt två procent, men vi har tolerans för nivåer både under och över det.

Anna Bremans föreläsning följdes av tre anföranden av Annika Winsth, chefekonom på Nordea och hedersdoktor vid Ekonomihögskolan; Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan; och Per Tryding, vice VD och policychef vid Sydsvenska handelskammaren. Samtalsledare var Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia och prodekan vid Ekonomihögskolan i Lund.

Gemensamt för alla talarna var ett fokus på just ekonomisk historia. Vad kan vi lära av gårdagens energipriser, räntor och sysselsättning? Och stämmer verkligen teorikboken i nationalekonomi fortfarande?

– Den här krisen är väsensskild från andra kriser! sa Annika Winsth och visade en graf över arbetslösheten i Sverige efter finanskrisen 2008 respektive coronapandemin 2020–. Finanskrisen innebar bland annat en långvarig ökning av långtidsarbetslösheten – vilket inte pandemin alls ser ut att göra.

– Vi har nu en stark konjunktur, med krispolitik. Teoriboken verkar inte stämma längre. Alla är oroliga, inte bara jag och mina kollegor, säger Annika Winsth och avslutar:

– Historiskt har vi aldrig kunnat trycka pengar som vi gör i dag utan att ha skapat problem någonstans. Var de bubblorna dyker upp det vet vi inte, men de brukar komma och det behöver man vara ödmjuk inför.

Fredrik N G Andersson började med att säga att ”en pandemi är ingen finanskris.”

– Finanskrisen däremot, den var en bankkris. Bankerna fick problem och kunde inte låna ut pengar. Nu har vi en hälsokris som har blivit en ekonomisk kris. Under pandemin har mängden pengar ökat med 25 procent i Sverige, 35 procent i USA: Det här är ju köpkraft. Och det får konsekvenser, som tillgångsinflation, säger han.

Ett konkret exempel är aktiepriserna och bostadspriserna som fortsatt att stiga under pandemin.

Fredrik N G Andersson nämnde också att om pandemins ekonomiska konsekvenser ska jämföras historiskt så bör den hellre jämföras med oljekrisen 1973/1974 än med finanskrisen.

Per Tryding fokuserade på de ojämna energipriserna i Sverige.

– I riksdagen bråkar de om hundralappar så att flisorna yr. Men de pengarna är ju borta innan lunch när vi har så olika elpriser. Det är ungefär vad det kostar att koka ett ägg i Skåne, säger han och visar siffror där en 70-talsvilla med direktverkande el kostar 46 000 kronor per år i Eslöv och 21 700 kronor i Umeå.

Flera av talarna framförde kritik mot Riksbankens krishantering. Anna Breman replikerade:

– Det här är en väldigt annorlunda kris. Men det var också nära att bli en finanskris. Vi måste komma ihåg att det inte hade sett lika bra ut nu om vi inte hade haft en aktiv finans- och penningpolitik.

Men gällande hur, var, av vem och hur länge, var panelisterna inte överens. Se det inspelade seminariet för att följa med i den intressanta debatten.

Seminariet på Youtube (inte textat ännu, men det kommer ske framöver)

- Advertisement - Oresunds Deals

Fler artiklar

- Annons -
- Annons - Annonsera hos oss

Senaste artiklarna