Att fånga upp andan av solidaritet
Utveckling står i centrum för G20 i år. Och det med rätta.
Det utgör en del av andan av ”en” i det indiska ordförandeskapets motto: En jord, en familj, en framtid. Det uppmanar oss att som världssamfund gemensamt ta itu med våra utmaningar, i en anda av solidaritet.
Framstegen med målen för hållbar utveckling har upphört de senaste åren på grund av upprepade kriser: coronapandemin, klimatförändringarna och globala prischocker till följd av Rysslands krig i Ukraina. Enligt IMF kommer låginkomstländerna att behöva ytterligare 440 miljarder US-dollar fram till 2026 för att på nytt börja komma ikapp inkomstnivåerna i utvecklade ekonomier.
Det är dags att få den globala utvecklingen på rätt spår igen. Och det snabbt.
Att ta sig an klimatutmaningen
De allt vanligare extrema klimathändelserna och de ökade geopolitiska spänningarna skapar tillsammans ett tumultartat läge som sannolikt kommer att driva på den makroekonomiska volatiliteten under årtionden framöver. Utvecklingsländer med låga inkomster, och i allt högre grad även medelinkomstländer, drabbas hårdast av denna instabilitet.
Utvecklingsländerna behöver en finansiering som är stabilare, mer ekonomiskt överkomlig och hållbarare. Sådan finansiering är avgörande för att de ska kunna göra långsiktiga investeringar i hållbar utveckling, inbegripet kampen mot klimatförändringarna.
Global finansiering under 2000-talet
Privat finansiering är till sin natur konjunkturförstärkande. I goda tider erbjuder långivare generös finansiering till överkomliga villkor. I dåliga tider, när behovet av finansiering är som störst, är dock långivarna mer återhållsamma och finansieringen sinar. Detta är när multilaterala och offentliga utvecklingsbanker, tillsammans med internationella finansinstitut, visar vad de går för genom att tillhandahålla stabil finansiering som minskar den ekonomiska volatiliteten och därmed även risken för privata investeringar.
För G20, och oräkneliga länder runt om i världen, fungerar målen för hållbar utveckling och Parisavtalet som ett riktmärke. För att nå dessa ambitiösa mål behövs lika ambitiös finansiering och starka partnerskap mellan regeringar, det civila samhället och privata företag.
Detta kommer att kräva en enorm kraftansträngning när det gäller finansiering. De multilaterala utvecklingsbankernas finansiella styrka har dock inte hållit jämna steg med världsekonomin, och ännu mindre i förhållande till dagens behov av hållbara investeringar.
Många utvecklingsländer är fortfarande mycket högt skuldsatta, vilket bara förvärrar utmaningarna. Mellan 2019 och 2023 ökade tillväxtekonomiernas skulder från 75 biljoner US-dollar till 100 biljoner US-dollar. I efterdyningarna av coronapandemin har dock världssamfundet gjort insatser för att hjälpa högt skuldsatta länder genom initiativet om uppskov av skuldbetalningar. Det internationella samfundet har också uppnått målet att återställa 100 miljarder US-dollar i särskilda dragningsrätter. Detta är goda exempel på hur länder slår sig ihop för att stödja de mest utsatta.
Mer finansiering, mer stabilitet
Att ta itu med fattigdomen och skydda vår planet kommer att kräva en stor dos av nytänkande. Innovativa finansiella instrument – särskilt sådana som genererar finansiering mer automatiskt i dåliga tider – skulle främja den globala utvecklingen och göra ekonomierna stabilare och bättre förberedda för att hantera kriser, såsom klimatrelaterade chocker eller konjunkturnedgångar. Detta skulle också göra låginkomstländer och sårbara medelinkomstländer mindre riskabla för privata investerare.
Vårt gemensamma mål bör vara att öka finansieringen – för utveckling, för globala allmänna nyttigheter och för att uppnå våra mål för hållbar utveckling. Ett konkret sätt skulle vara att förse utvecklingsbanker med mer kapital för att överensstämma med våra utvecklingsstrategier. På så sätt skulle mer kapital kunna tillföras i svåra tider, när större ekonomisk osäkerhet driver bort kapital från utvecklingsländerna. Då skulle multilaterala och offentliga utvecklingsbanker i ännu större utsträckning fungera som starka krafter för stabilitet, bidra till stabila globala kapitalflöden och öka utvecklingsfinansieringen på lång sikt.
Att skapa genuina partnerskap mellan dem som behöver finansiering och dem som tillhandahåller finansiering är en viktig länk i kedjan för att uppnå globala allmänna nyttigheter. G20 har goda förutsättningar att stärka denna kedja genom att förena länderna kring en gemensam strategi för att uppnå våra mål. Detta är ytterligare ett skäl till att Afrikanska unionen bör ha en permanent plats vid G20-gruppens bord.
Som Rabindranath Tagore sade: ”Det går inte att korsa havet enbart genom att stå och stirra på vattnet.” G20 kan räkna med att EU kommer att vara en drivande kraft, en stabil partner för global utveckling och en ledare när det gäller världsfreden. Tillsammans, som världssamfund, kommer vi att hantera de utmaningar vi står inför och skapa en ljusare framtid för alla.
Denna artikel av Europeiska rådets ordförande Charles Michel publicerades först av Global Governance Project.
Källa: Europeiska rådet
