Vattenbrist förekommer allt oftare på grund av klimatförändringarna. Samtidigt finns geopolitiska och ekonomiska intressen som samspelar med en allt högre efterfrågan på tillgången till sötvatten och hotar att leda till vattenkonflikter på olika delar av världen.
Den globala uppvärmningens roll (och övriga miljöproblem)
Omkring år 2025 kommer uppskattningsvis två tredjedelar av världens befolkning att få uppleva de negativa konsekvenserna av vattenbrist enligt organisationen World Wildlife (WWF). Sötvattnets sällsynthet (ca 3% av jordens vatten) bidrar till att bara en liten andel av vattnet kan konsumeras teoretiskt sett. Av det utgör dricksvattnet lite mindre än 1% av vattnet som kan konsumeras i praktiken, eftersom två tredjedelar av sötvattnet finns infryst i glaciärer eller som på andra platser som inte finns nära ytan. Detta bidrar till ett stort tryck på vattnet som finns tillgängligt och på olika vattensystem, främst de som ligger bakom bevattning, över hela världen. WWF påstår även att agrikulturen använder 70% av allt sötvatten som finns tillgängligt, men att 60% av vattnet i bevattningssystem går till spillo på grund av ineffektiv användning och vattenläckor.
Allvarsamheten i problemet kan understrykas med uppskattningen att 350 miljoner fler människor i städer kommer att lida av vattenbrist från svår torka vid en uppvärmning på 1,5 grader Celsius, vilket redan kan hända nästan år enligt en artikel från DW (Deutsche Welle).
Det finns flera miljöproblem kopplade till vatten och därmed olika sorters problem som leder till minskad tillgång till rent vatten. Vissa av problemen kopplas till klimatförändringarna och till utsläppen, som medverkar indirekt i vattentillgången. De resterande problemen som uppstår är nedsmutsat vatten som försvårar tillgången till dricksvatten och rent vatten som kan användas till bland annat odlingar. Det andra problemet har ett direkt inflytande på vattenåtkomsten.
Det första problemet orsakas av en rad faktorer som kan kopplas till den globala uppvärmningen till följd av förändrade vädermönster och mer intensiva väderfenomen som torka. Dessa ökar i sin tur risken för undernäring kopplad till vattenbrist enligt DW (Deutsche Welle). Det kommer även att bli vanligare med värmeperioder och en mer ojämn fördelning av nederbörd framöver om den globala uppvärmningen fortsätter som det gör för stunden, enligt NASA. Detta påverkar i sin tur samhället, eftersom värme- respektive regnperioder kan intensifiera och leda till torka eller översvämningar på platser där det ursprungligen var ovanligt och förvärra situationen där det förekom sedan tidigare. Detta försvårar möjligheten att dels bevara och samla in vatten och dels kunna planera vattenförbrukningen inför framtiden.
Det andra problemet är mer komplicerat och svårare att spåra. Detta inträffar pga utsläpp av kemikalier i eller nära vattendrag och vattenytor. Föroreningen kan inträffa pga pesticider och gödsel som läcker från odlingar, obehandlat avloppsvatten med hälsoskadliga bakterier från avföring och kemikalier från industrier, enligt WWF. Dessa faktorer påverkar vattnets skick kort- och långsiktigt. Dessutom finns det en risk för att kemikalier som läcker ut i naturen även hamnar ned i grundvatten efterhand som de hamnar djupare ned i marken, eftersom inte alla miljöskadliga kemikalier kan brytas ned fort. När kemikalier är fria i marken ökar risken för att andra vattendrag blir förorenade.
De globala, politiska, ekonomiska och geografiska problemen
Vattenbristen på vissa platser i sig är visserligen ett problem, men vattenbristen kan lätt spilla över i vattenkonflikter om situationen eskalerar. I ett par intervjuer har BBC tydliggjort att tillgången till rent dricksvatten inte alltid är säker, på grund av säkerhetsskäl. Ali al-Sadr såg folk som protesterade skjutas av polis innan han lyckades lämna sitt hemland Irak. “När jag protesterade tänkte jag inte på vad som låg bakom det hela. Jag ville bara ha någonting att dricka”. Det finns fler fall av människor som har sett andra råka illa ut för att de protesterar mot den strama åtkomsten till rent vatten, ett problem som har blivit värre på senare år. Konflikterna uppstår på grund av att vissa länder extraherar vattnet eller blockerar tillgången till vatten för andra länder på olika sätt. En fjärdedel av jorden befolkning beräknas bli drabbad av vattenbrist. Detta leder till den naturliga följdfrågan: Kommer de att migrera hit?
Världsbanken och FN uppskattar redan, enligt samma artikel från BBC, att omkring 700 miljoner människor kan bli tvungna att migrera på grund av att de inte har tillgång till rent vatten år 2030. Migrationen kan även följas av politiska spänningar, då politiker kan inleda konflikter för att få tillgång till vatten för att säkerställa behovet i deras land. Flera storstäder, däribland Rom, Kapstaden och Lima ransonerar vatten och vattenbrist rankas bland de fem största globala problemen av World Economic Forum flera år i följd sedan 2012. År 2017 hade 20 miljoner människor i Mellanöstern och Afrika tvingats lämna sina hem på grund av torka som förde med sig matbrist och konflikter, en händelse som kan återupprepa sig. Peter Gleick, som har tillbringat tre årtionden med att studera sambandet mellan vattenbrist, konflikt och migration uppger till BBC att han tror att vattenkonflikter är på väg att öka. “Bortsett från några få undantag, dör ingen av törst bokstavligt talat. Men fler och fler människor är på väg att dö från kontaminerat vatten eller konflikter om tillgången till vatten”, hävdade han i intervjun.
Vattenkonflikterna går i sin tur att delas upp i olika sorters konflikter: triggerkonflikter, vapenkonflikter och målkonflikter. Triggerkonflikter uppstår när våld associeras med tvister kring kontroll av och tillgång till vatten. Vapenkonflikter uppstår när vatten eller vattensystem används som ett vapen i en konflikt, i vilka dammar som hindrar vattnet från att flöda vidare till andra samhällen förekommer. Målkonflikter inträffar när vattenresurser eller reningsverk och avloppsrör angrips under en konflikt. Många av dessa konflikter är kopplade till agrikultur. I Sahelregionen i Afrika finns en historik av bönder som våldsamt försöker komma åt den strama tillgången till vatten som behövs till grödor och boskapsdjur. Med ökad efterfråga av vatten ökar också risken för konflikter, med forskning som visar att vattenkonflikter har ökat på senare tid. En ökad efterfråga på vatten beror på faktorer som befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt och väderförändringar till följd av den globala uppvärmningen. Floden Tigris är ett exempel på ökade spänningar. Den omfattar Turkiet, Syrien, Irak och västra Iran. När exempelvis Turkiet ville säkra sin tillgång till vatten med hjälp av dammar i Tigris och Eufrat, hade det negativa konsekvenser i irakiska städer. Vattenflödet minskade samtidigt som de drabbades av hetta på 50 grader Celsius. Främst dammen Ilisu ledde till att flodens ström till de andra länderna minskade. Flödet av vatten till Irak halverades, vilket ledde till att vattenkvalitén i staden Basra sjönk. Detta kopplas återigen till situationen som beskrevs tidigare, med protester och personer som skadas.
Det är inte bara upprorshandlingar och konflikter som skadar människor, utan även sjukdomar från vattnet skadar civila. I Basra insjuknade hundratals människor i augusti och fick symptom som magsmärtor, kräkningar, diarré och i vissa fall även kolera, enligt Human Rights Watch som framgår i artikeln av BBC. Artikeln påstår även att det finns två delar av berättelsen i Basra, där den ena delen involverar att smutsigt vatten släpps ut i rent vatten och den andra delen betonar det förändrade vattenflödet från Turkiet, där mindre färskt vatten rinner ut till Irak.
På grund av den ökade risken för konflikt har flera organisationer och institutioner samarbetat för att utveckla ett globalt varningssystem som använder sig av maskininlärning för att förutsäga konflikter innan de äger rum. Detta varningssystem kombinerar data gällande nederbörd, skörd, befolkningstäthet, matproduktion, tillgångar, korruption, torka och översvämning. Systemet varnar om ca 2000 potentiella konfliktzoner, med en noggrannhet på 86%.
Det finns andra exempel på konflikter som händer i övriga delar av världen. I Asien har den norra delen av Indien upplevt konstanta konflikter mellan bybor som bråkar över tillgången till vatten. Detta står i stark kontrast med hur det tidigare har varit förut när den delen av Indien hade en väldigt fertil markyta. Studier visar att befolkningstillväxten och en stor förekomst av konstbevattning har slitit på grundvattnet. Norra Indiens markområde lider av en enorm stress på grundvattenresurserna. Viktiga floder som rinner genom området; Indus, Ganges och Sutlej, rinner från Tibet och är även grundläggande vattenresurser i både Indien och Pakistan. Det har uppstått konflikter på gränsen mellan Indien och Kina, som styr den övre delen av floden, angående åtkomsten till vattnet. En aggressiv sammanstötning bröt ut i maj förra året i Galwanområdet, där en del av floden Indus rinner. Under konflikten dog 20 döda indiska soldater. Mindre än en månad senare fanns rapporter att Kina byggde infrastruktur som kan täppa till floden och på så vis begränsar vattenflödet till Indien. Vid sidan om föregående konflikter existerar många mindre osämjor.
Det finns även annorlunda tendenser som det globala varningssystem har fångat upp. Bland områdena som har en väldigt stressad vattentillgång i världen verkar det finnas en migration in i de städerna. Oman lider av mer torka jämfört med Irak, men har tagit emot hundratusentals flyktingar per år innan pandemin. Detta kan tänkas bero på att Oman klarar sig bättre när det handlar om korruption, infrastruktur för vatten och hydropolitisk spänning. Detta sker för att samhällets sårbarhet under en torkeperiod är mer betydelsefullt än själva torkeperioden. Vattenkonflikter är inte lika enkla som de framställs, utan de byggs upp av olika faktorer, där olika sociala förhållanden spelar roll. Sociala förutsättningar är betydande för utvecklingen och huruvida en potentiell konflikt eskalerar eller inte.
Det finns än idag pågående konflikter som hotar att bli vattenkrig framöver. Ett exempel på seriositeten är Etiopiens projekt som går ut på att bygga en stor damm i Nilen, någonting som senare kan begränsa flodens väg i Egypten och Sudan. Som svar på byggnadsarbetet som beräknas pågå ändå och som svar på det anordnade båda länder en gemensam militärövning vid floden. En plan som kan förhindra konflikter att eskalera är avtal gällande vattenanvändning. Det återstår att se om spänningen kommer att fortsätta stiga efter att Egypten har inlett sina planer att dels genom avsaltning kunna få sötvatten och dels effektivisera vattenreningen. Flera länder har skrivit under avtal kring vattenanvändningen, däribland Indien och Pakistan och Israel och Jordanien. Avtalen som gäller numera är gamla och behöver uppdateras enligt BBC-artikeln, trots historiska ansträngningar att undvika konflikter. Fyra länder som har lyckats motarbeta en eskalerande vattenkonflikt är Lesotho, Sydafrika, Botswana och Namibia. Efter att spänningarna ökade började länderna inleda ett samarbete med Orange-Senqu River Commission (Orasecom). Under samarbetet fastställdes samtycke gällande delningen av resurser och man belyste även vad som ansågs vara lämplig och rimlig användning. Spänningarna kunde därför motarbetas.
Det återstår att se hur väl länder kan samarbeta och hur långsiktiga och hållbara lösningarna är. Om vattentillgången räcker till befolkningen i länder som har ont om vatten minskar sannolikheten för vattenflyktingar. Om den däremot skulle förvärras, kan Europa och andra industrialiserade länder i Asien förvänta sig en ökad migration på grund av vattenfrågan.
Potentiella lösningar
Det finns många mer eller mindre långsiktiga lösningar som kan tillämpas beroende på samhället och på situationen för att minska vattenbristen:
- Effektivt använda grundvatten i områden som redan förlitar sig på grundvatten. Många ställen som använder sig av grundvatten gör det för bevattningen av olika grödor. Ett mer effektivt jordbruk hade inte bara sparat vatten, utan även fått grundvattnet att räcka länge och fördröjt tiden. Detta hade bidragit till mer tid för ingenjörer att utveckla en mer effektiv metod för att rena eller återanvända sötvatten innan risken för konflikt hade uppstått.
- Investera i infrastrukturen. Som tidigare nämnt är det inte bara utvecklingsländer och landsbygden som drabbas av vattenbrist, utan även storstäder i industrialiserade länder är hotade av en minskad tillgång till rent vatten. 85% av Kalifornien upplever extrem torka och städer såväl som jordbruksområden får slut på vatten. En undersökning publicerad i nature betonar påfrestelsen som urbaniseringen och befolkningstillväxten har på infrastrukturen och dess förmåga att tillgodose vattenbehovet och säkerställa att tillgången på rent vatten är möjligt. Risken för vattenkonflikter kan reduceras avsevärt om satsningar görs på infrastruktur i alla områden där vattenbrist kan bli ett potentiellt problem. Dessutom kan redan behandlat vatten – rent dricksvatten – läcka ut och rinna från rör som inte är ordentligt täppta. En hållbar infrastruktur är en lönsam och kostnadseffektiv lösning långsiktigt.
- Samla in vatten från havet och omvandla det till sötvatten. Man kan samla in saltvatten och filtrera ut saltet så att vattnet går att dricka, en process som kallas för avsaltning. Det finns specifika verktyg och metoder som har byggts för att omvandla saltvatten till sötvatten, men dessa verkar ha en begränsad utsträckning jämfört med vad de hade kunnat ha pga svårigheterna som kan uppstå vid framställningen av sötvatten. Den första metoden går ut på att antingen koka vattnet för att på så sätt kunna separera saltet från vattnet. Den andra metoden går ut på att, genom tryck, tvinga saltvattnet genom ett membran som fungerar som ett filter och som separerar saltet från vattnet. Konsekvensen av användningen av denna teknik är att mycket energi går åt, och att en stor del går åt som energiförlust. För tillfället är avsaltning väldigt begränsat till Mellanöstern och Nordafrika, men genom att sprida denna teknik kan fler samhällen hjälpas av den. Nackdelen med detta är att det inte är en perfekt lösning, utan att det även kan medföra andra nackdelar som en negativ inverkan på det marina ekosystemet genom saltet som pumpas tillbaka in i hav. Dessutom går koldioxidutsläppen upp när en stor mängd energi inte används. Tekniken bör förbättras innan den används långsiktigt, men den är lämplig för en kortsiktig användning. Eftersom kostnaden är en faktor skulle höginkomstländer kunna donera en del till låginkomstländer vid behov.
- Kortsiktigt kan man även höja priset på vatten för att få folk att reflektera över sin vattenförbrukning och få befolkningen att hantera vatten mer varsamt samtidigt som inköp där vatten verkligen behövs ökar. Prishöjningar kan minska konsumtion som inte är nödvändig vid akuta tillfällen. Att bättre återanvända och snabbt behandla smutsigt vatten hade minskat den fördröjda tiden det hade tagit att helt rena vattnet.
- Investera i forskning vars syfte är att hitta nya sätt att bygga infrastruktur som omvandlar nederbörd till vattenanvändning.
- Hålla reda på olika produkters vattenavtryck. Likt koldioxidavtryck har varor även ett vattenavtryck. Exempelvis går det åt 19 000 l vatten för att tillverka en espresso, 15 000 för att få fram ett kg nötkött och mer än 17 000 l för att tillverka choklad, något som sammanfattas med begreppet virtuellt vatten. Genom att jämföra vattenavtryck och samtidigt vara medveten om och undvika vattenkrävande resurser som odlas på platser där det råder en risk för vattenbrist, kan man hjälpa områden som lider av detta problem och sänka vattenförbrukningen.
- Plantera träd. Det finns studier som tyder på att träd som planteras på odlingsmark kan leda till mer regn, speciellt under sommaren.
- Möjliggöra för ett internationellt samarbete och projekt. Precis som 196 länder samlades för att skriva på Parisavtalet 2015 kan ett liknande avtal göras för att få fler länder att ta ansvar dels för vattenförbrukningen och dels för effektiviseringen av vattenanvändningen. Dessutom hade allvarliga vattentvister och även vattenkrig kunnat undvikas om fler länder hjälper till vid en konflikt och försöker dela vattenförsörjningen rättvist mellan länderna.
Bianca M. – Info Express
hello@infoexpress
Källor:
“Water Scarcity”, WWF
“The Effects of Climate Change”, NASA
“How water shortages are brewing wars”, BBC Future
“Water Scarcity: What’s The Big Deal?” Deutsche Welle
“Millions of people are running out of water – how desalination plants are trying to fix that” CNBC
“Future global water scarcity and potential solutions”, nature communications
“The Paris Agreement” UNFCCC – United Nations Framework Convention on Climate Change
