KÖNSFÖRDOM Inom naturvetenskapen ses duktiga elever som de som ställer knäppa frågor, är självsäkra och lekfulla. Det är ett ”fuskspel” där det är de redan privilegierade som vinner. Och de är oftast män, avslutar forskare vid Köpenhamns universitet, som har undersökt hur lärare och studenter på naturvetenskapliga program uppfattar talang.
De kvinnliga studenterna är organiserade, flitiga och duktiga på Excel. Men talangerna är avslappnade, lekfulla, självsäkra och ställer knäppa frågor. Och de är vanligtvis manliga studenter. Åtminstone så uppfattas det så i stor utsträckning på naturvetenskapliga kurser, visar forskning från Köpenhamns universitet.
Forskarna har intervjuat föreläsare och studenter på fyra olika naturvetenskapliga program för att ta reda på hur de definierar talang hos studenter.
”De elever som är väl förberedda och klarar lärandemålen, men gör det på ett sätt som lärarna inte tycker är lika spännande som de som ställer den gyllene och udda frågan, är vanligtvis inte erkända som duktiga. De betraktas istället som hårt arbetande, men är i stort sett osynliga, beskriver Henriette Holmegaard, docent vid Institutet för naturvetenskaplig didaktik och en av de två forskarna bakom studien. Studien har publicerats i boken Science Identities.
Enligt forskarna finns det en sorteringsmekanism i spel i undervisningen, där eleverna delas in i grupper om de med och utan talang – och den mekanismen har en könsmässig sida. Detta innebär att fler kvinnliga än manliga studenter ses som naturligt inte gjorda för att klara av ”rätt” saker.
”Lärarna säger att när elever ställer frågor är en grupp av de manliga elevernas frågor bara mycket mer intressanta än de kvinnligas. Och om kvinnorna försöker riskerar de att uppfattas som oäkta eller strategiska – som om det inte faller sig naturligt för dem, säger Bjørn Friis Johannsen, tidigare forskare vid Institutet för naturvetenskaplig undervisning och numera vid Köpenhamns universitets tillämpade vetenskaper.
Enligt forskarna ses manliga studenter oftare som modiga och nyfikna ’konstnärer’ – kvinnorna som sköra ’organisatörer’. En manlig lärare från studien uppger följande:
”Många av tjejerna avstår från att ta doktorsexamen eftersom de inte orkar. De stressar för att de är så plikttrogna. Men tvärt om, de är duktiga tjejer att ha med på fältarbete för att göra databaser och liknande. Men de väljer att gå ifrån att tänka nya och spännande tankar och skriva artiklar om det för att de säger att det ’stressar dem’ […]”
Ett fuskspel
Och den uppfattningen är ett stort problem, säger forskarna. Inte minst för att man har att göra med ogenomskinliga förväntningar på eleverna:
”Det är orättvist. För att man sätter upp en uppsättning regler och mål, men sedan belönar ett annat beteende. Förutom betyg finns det många andra sätt att privilegiera elever. Det kan vara mer tid med föreläsarna, inbjudningar till forskningsprojekt, ett jobb som studentassistent eller bara en uppskattande nick under en föreläsning, säger Bjørn Friis Johannsen.
Och inte alla elever har lika möjligheter att leva upp till förväntningarna på detta beteende:
”På sätt och vis finns det en dold läroplan. Om vi vill att eleverna ska kunna göra de sakerna själva kommer vissa definitivt att klara det, medan andra hoppar av. Så det finns både en könsmässig aspekt till och en fördom i att det inte framgår. Det är de som kan läsa av de implicita ramarna i förväg, som kan navigera i dem och dra nytta av dem. Det är därför det är ett fuskspel”, säger Henriette Holmegaard.
Resultatet är att det är de redan mest privilegierade vad gäller kön, social klass och etnicitet som får medvind och därmed ännu fler privilegier, avslutar forskarna.
”Om man måste ställa den udda frågan i klassrummet måste vissa ta till mer mod än andra. Många av de kvinnliga studenterna upplever risker genom att säga vad de tänker på. Till exempel att de ses som någon som inte har något vettigt att erbjuda. Alla har inte lika lätt att ta positionen där man vågar dela med sig av udda tankar och frågor”, säger Henriette Holmegaard.
Men kan det inte vara så att de flesta män helt enkelt har karaktärsdrag som är väl lämpade för vetenskapen?
”Problemet är just att det finns en myt om att naturvetenskap bäst görs på ett sätt som sammanfaller med hur de flesta manliga studenter är. Och lärarna vi har pratat med säger att när man letar efter talang så letar man efter typer som en själv. Men är det nödvändigtvis så att dessa ”pojkaktiga beteenden” är de viktigaste egenskaperna att ha för att vara en bra student?” säger Bjørn Friis Johannsen och tillägger:
”Manliga naturvetenskapslärare verkar med andra ord reproducera sig själva när de privilegierar ett visst beteende hos eleverna – för det är vad vår forskning visar att begreppet talang gör. Och det är oavsett om lärarna faktiskt är bra på naturvetenskap eller inte.”
Anställ personer med rätt erfarenhet
Forskarna menar att det borde skapas en bredare ram för deltagande i undervisningen som kan stödja fler elever att våga lyfta och sprida sin potential.
”Vi måste ha öppnat luckorna så att talang kan ha många former och uttryck. Bara för att vissa är tystare i en undervisningssituation och inte ställer de utmanande frågorna betyder det inte att de inte är begåvade. Det kan finnas mycket potential som vi inte ser, säger Henriette Holmegaard.
Enligt Bjørn Friis Johannsen handlar det om att skapa en medvetenhet och bryta de olyckliga mönster som kan finnas och samtidigt söka någon annanstans vid anställning av personal.
”Praktiskt sett kan man börja anställa personer som har erfarenhet av att hantera marginalisering, i tron att man på så sätt kan skapa en bättre forsknings- och undervisningsmiljö med färre avhopp, högre söktryck och allt det som nu driver verksamheten”, uttrycker han och avslutar med:
”Men ledningsstöd och politiskt stöd måste ingå. Speciellt om man vill ha fler kvinnor och generellt mer mångfald i STEM-ämnen. Precis som jag helst inte vill individualisera talangen vill jag inte heller individualisera talangproblematiken hos lärarna. Det är trots allt producerat på det sätt man ”gör” på universitetet.”
Källa: Köpenhamns universitet
OM STUDIEN
Data i undersökningar baseras på kvalitativa intervjuer och workshops med studenter och lärare på fyra olika naturvetenskapliga kandidat- och masterprogram.
Forskningen har publicerats som ett kapitel i boken Science Identities .
”12-NUMMER-FLJIERNA” ÄR SAMLARE – MÄNNEN ÄR JÄGARE
”Vi har tjejerna i 12:an på alla kurser och det är så trevligt att ha dem som lärare, för de dyker upp, de har läst sina grejer, de har gjort sina uppgifter, de ställer bara relevanta frågor. Naturligtvis får de 12 alla tillsammans. De är skickliga tjejer, men fy fan var är några av dem som bara är samlare. De har blivit väldigt duktiga på det – ingen tvekan om det – men det är bara inte de man märker. De är inte nödvändigtvis så utåtriktade. Sedan, statistiskt sett, finns det alltid de där 3-4 pojkarna. De ställer en fråga första dagen, där man inte vet svaret och tänker: ”Fy, vad händer här?!” Och det är de som går vidare och blir jägare, eller vad man ska kalla dem, efteråt”, säger en av de manliga föreläsarna i studion.
ÄRFTLIGA NORMER
Enligt forskarna går idén om vad en begåvad naturvetenskaplig student är ofta vidare från lärarna till eleverna. Här är den typen av elev som läraren kan se sig själv i viktig.
”När föreläsarna ska hitta doktorander och vad det nu kan vara är det mycket lättare att prata med någon man kan förstå och känna igen sig i”, säger Bjørn Friis Johannsen och fortsätter:
”Begreppet den begåvade eleven blir en reproduktiv uppsättning av normer, som handlar om hur läraren själv kom till i en tid tillsammans med några människor som inte längre finns, och under vissa förhållanden som inte längre finns. Så det blir lite bakvänt på ett sätt. Men det blir också uteslutande.”
