Hur skapar man trygghet vid inskolning på dagis när pandemiregler hindrar föräldrar att följa med in? Och hur har relationer mellan barn, föräldrar och personal påverkats?
Detta har en forskargrupp vid Lunds universitet undersökt. Studien visar att reglerna kring social distansering har påverkat förskolepersonalens relation till såväl föräldrar som barn.
För att kunna leva upp till Folkhälsomyndighetens smittskyddsregler flyttade många förskolor ut inskolningen utomhus. Social distansering praktiserades gentemot föräldrarna och oftast fick högst en, eller ingen, förälder vistas inomhus. På det stora hela har utomhusintroduktion fungerat, anser flertalet som deltagit i undersökningen, men de flesta upplevde att det försvårade relationen till de nya barnen. Många påpekade att även relationen till föräldrarna påverkats negativt av restriktionerna. Som en deltagare koncist formulerade det: ”Avstånd skapar avstånd”. Detta är oroväckande, menar forskarna, eftersom relationen mellan föräldrar och personal indirekt kan påverka barnet och personalens relation.
– I vissa fall verkar barnen tolka det fysiska avståndet mellan personal och föräldrar som ett uttryck för att de vuxna inte litar på varandra, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi och ansvarig för projektet.
Att barnen kan tolka distansen på detta vis tycker hon är oroväckande, eftersom det gör det svårare för personalen att närma sig barnet.
– Om det blir nödvändigt att praktisera social distansering framöver kan det vara viktigt för förskolepersonal och föräldrar att vara extra uppmärksamma på att använda ett inbjudande kroppsspråk och tonläge gentemot varandra, säger Martina Andersson Søe, doktorand och delansvarig för studien.
Passiv föräldraroll skapar större lugn
Förskolor som i vanliga fall brukar låta föräldrar spela en aktiv roll vid inskolningen har varit tvungna att lägga om sin strategi och låta föräldern delta på ett mer passivt sätt. Bland studiens deltagare fanns många som upplevde att den passiva föräldrarollen skapade ett större lugn inne på avdelningen, och att det blev lättare för personalen att samspela med barnet.
– Ur ett anknytningsperspektiv är det vettigt att föräldern just håller sig i bakgrunden, tillgänglig som emotionell trygghet för barnet när hen utforskar förskolan, säger Martina Andersson Søe. Detta lämnar samtidigt plats till att barnet och personalen kan skapa sin relation.
De flesta som deltog i studien uppgav att deras sätt att tänka kring introduktionsrutinerna har förändrats under pandemin. Man blev påmind om vikten av att kunna skapa relationer med familjerna under introduktionen, samt hur viktigt det är för personalteamet att diskutera och reflektera över vad de gör och varför.
Studiens fynd bidrar med relevanta perspektiv på hur introduktionen bör organiseras bortom pandemin. Forskarna hoppas kunna undersöka närmre på vilket sätt man bäst involverar föräldern under introduktionen.
Källa: Lunds universitet
