Studentmössan är en viktig del av en tradition som många gymnasieelever följer och har följt. Trots det återstår en fråga värd att besvara: Har studentmössan blivit mer än bara någonting symboliskt för många ungdomar idag?
Jag kommer ihåg när jag såg treorna sjunga en gemensam låt på skolavslutningen för att fira att de har tagit studenten. Det var en tidig, solig och varm sommardag och solskenet lyste upp kyrkans lokal. Stämningen var lätt och man kunde känna värmen i luften och kanske till och med känna doften av firande om man satt tillräckligt nära dem. Samlingen med studenter såg på oss ettor och tvåor med leenden och skratt medan de glatt sjöng, men trots alla vita studentmössor man kunde skymta fanns ett spår av brunt. Jag såg det samtidigt som min kompis: Någon hade inte på sig sin studentmössa. Oförväntat nog kom jag på att jag tyckte väldigt synd om han som stod där framme utan mössa, samtidigt som jag imponerades av modet som han uppvisade. Min attityd var annorlunda gentemot min kompis, som irriterat gestikulerade bort mot hans håll och sa med en bitsk ton: “Titta! Han har ingen studentmössa på sig!”
En avsaknad av en studentmössa på en student idag kan vara högst stigmatiserande, just för att en studentmössa inte bara är en studentmössa. En studentmössa är mer än bara en mössa; den symboliserar tolv år av studier, en hektisk tid i livet som plötsligt upphör, alla minnen som alla studenter har fått på vägen och främst av allt att studenterna blir vuxna på riktigt. Jag förstår innebörden av mössan, för att jag själv väntar på att ta studenten nästa år. Vikten av att ha en fin design, fina dekorationer eller rätt färg på sin kristall kan spela stor roll för vissa. Det viktiga att påpeka här är inte vad studentmössan står för, utan vad det har blivit av den. Perfektion är allt, och det tydliggörs av faktum att man inte kan ta studenten flera gånger under sitt liv. Eftersom dess användande drastiskt har glidit ifrån sitt ursprung, är det för mig mer viktigt än någonsin att visa hur denna förändring påverkar flertalet före detta elever årligen.
Jag är absolut inte emot studentmössan som används för att betona en utveckling och förändring i en viktig aspekt av livet. Det jag är emot är att studenten har blivit en kommersiell hets för alla att uppvisa sin sociala status genom att lägga till de dyraste kristallerna eller de mest iögonfallande ädelstenarna på mössan, vilket är något som blir väldigt stigmatiserande om man inte har de resurserna att lägga ned på en hatt. Det handlar inte om att någon kan lägga ned tusenlappar på att dekorera en studentmössa; det handlar om att en vacker mening och en underbar betydelse, en tradition som kunde vara så personlig, istället har förvandlats till en ytlig populäritetstävling. Att ta en tradition med så djupa rötter och skära upp dessa för att härleda studenter in på en tävling i vilken de inte har något annat val än att medverka är fel, men det som är ännu mer fel är stigmatiseringen och fientligheten studenter som redan är drabbade utsätts för när de redan har det svårt att nå upp till dessa nya och främmande krav.
Om man har den starka ekonomin till det kan man självfallet dekorera sin mössa som man själv vill, men alla måste trots det ta hänsyn till att inte alla befinner sig i en ekonomisk situation där detta är en möjlig utgift. Det finns många fler saker som kan hamna högre upp på prioriteringslistan än att dekorera sin mössa på precis rätt sätt; för vissa handlar det om att spara ihop till en bil, för andra handlar det om att kunna ha råd med böcker om man ska börja på universitetet höstterminen efter studenten. Att reducera ett så fint koncept som mössans betydelse till mängden Swarovski-kristaller är och förblir någonting nedslående mot mössans verkliga betydelse.
Studenten är dyr och inte alla har råd att lägga ned ytterligare ett par hundralappar när man räknar med prislapparna för champagnen, finkläderna och inte minst alla gåvor man måste
ge till sina vänner. Därför krävs det respekt gentemot dem som inte öppet bär på en studentmössa under sin student. Alla prioriterar olika saker, och alla begränsas olika mycket av sina ekonomiska resurser. Det är och kommer alltid att vara fruktansvärt att kollektivt bestraffa folk eller döma dem baserat på valen de gör, speciellt när dessa val handlar om personliga värderingar utifrån ens enskilda upplevda situation.
Det enda man kan säga i slutläget är att vanor tar tid och bryta, och om det är en särskild trevlig tradition, som med studentmössan, kommer detta verkligen inte ske om ett år. Men man kan alltid visa solidaritet med andra som märkbart blir utsatta, och av den anledningen borde man öppet visa sitt stöd för de som av olika skäl inte kan.
