Plantering av syntetiskt DNA, biometrisk utpressning av makthavare och genetisk hybridkrigföring. Det är några av de nya risker som har uppstått genom de forskningsframsteg som gjorts inom genetisk teknologi och kan utnyttjas i modern krigföring. Forskare vid Lunds universitet menar att vi behöver identifiera vilka de mest kritiska riskerna är och diskutera hur dessa kan förebyggas.
Det internationella politiska maktspelet har förändrats under det senaste decenniet. I den gråzon mellan krig och fred där mycket av maktspelet idag bedrivs, har desinformation, biometrisk profilering, skrämselpropaganda och utpressning ökat. Nu behövs nya typer av riskanalyser för hur forskningsframsteg inom genetiken kan användas i olika typer av hybridkrigsföring.
– Det handlar om att tänka sig olika hypotetiska scenarier baserade på en rimlig verklighet, som kan ske inom en snar framtid. Vi måste diskutera hur genetisk teknologi potentiellt kan utnyttjas i internationella konflikter, på ett sätt som går långt utöver biologiska vapen och väpnade konflikter, säger Tony Ingesson, underrättelseexpert och forskare vid Lunds universitet.
DNA-smutskastning
Genom genetisk profilering kan man analysera DNA – inte bara för att verifiera identiteten hos en enskild person – utan också för att förutsäga personlighet, utseende och etniskt ursprung. DNA-teknik används också för att fastställa en persons koppling till en brottsplats. Men genom att skapa konstgjorda DNA-molekyler i ett laboratorium, kan man konstruera syntetiska DNA-sekvenser som inte kommer från en levande människa. Dessa kan imitera en verklig persons DNA och planteras ut på en brottsplats, för att binda en person till ett brott trots att denne är oskyldig.
Informationen eller desinformationen baserat på genetiska uppgifter, kan även användas för att smutskasta makthavare, genom att de förknippas med anlag för sjukdom. En sjukdom som frontallobsdemens, kan till exempel utnyttjas för att undergräva tron på makthavarens förmåga till att fatta korrekta beslut.
– När det gäller den här typen av syntetisk DNA ställs ännu högre krav på teknisk säkerhet, tillförlitlighet och kvalitetssäkring i utredningsarbetet. Vi måste se över de här processerna för att förstå vilka ytterligare åtgärder som behövs för att förebygga riskerna, säger Jessica Almqvist, professor i internationell rätt och mänskliga rättigheter vid Lunds universitet.
Tidigare var det extremt dyrt med DNA-analys. Nu är prislappen lägre och tekniken mer tillgänglig. När vi är nyfikna på vårt ursprung och skickar vårt DNA till stora privata företag i länder där det inte finns samma dataskydd, innebär det att det finns mycket information om den enskilda individen som är svåra att kontrollera.
– En totalitär stat skulle alltså kunna använda lagrad DNA-information för att spåra upp dissidenter eller deras anhöriga för att utöva utpressning eller hot, säger Subhayan Chattopadhyay, biträdande forskare i klinisk genetik vid Lunds universitet.
Etniskt riktade vapen
En annan aspekt av DNA-profilering gäller genetiska vapen som riktas mot en särskild etnisk grupp eller minoritet. Känner man till gruppens genetiska profil, går det även att ta reda på deras genetiska sårbarhet och använda sig av den för att underminera gruppen, genom riktade vapen av kemiska och biologiska substanser.
– Vi har gjort stora framsteg inom medicin, vilket gör att det finns metoder som inte fanns på Hitlers tid. Nu kan vi spåra släktskap, delvis etniskt gruppera människor genom deras genetiska profil och det finns en stor risk att genetik återigen kommer användas som ett obehagligt politiskt verktyg, säger David Gisselsson Nord, professor i molekylär patologi vid Lunds universitet och överläkare vid Labmedicin, Region Skåne.
I Sverige måste man ha speciella tillstånd för att få tillgång till genetiska databaser. Men regelverket ser olika ut beroende på land. I USA är många register publika, medan man i vissa totalitära stater inte alls delar data. Kina kan till exempel importera data från många länder som har öppna register, medan de själva alltmer sällan ger andra länder tillgång till den data de besitter. Detta gör att datadelningen blir asymmetrisk och vissa länder får ett stort försprång. Ju storskaligare datainsamling man har, desto bättre AI-applikationer kan man ta fram.
– Genetisk krigföring täcker många olika rättsnivåer i både svenska och internationella rättssystem. Debatter om mänskliga rättigheter fokuserar sällan på genteknologier och vi alla är nybörjare inom det här området. Bristen på dataskydd och icke-klinisk användning av dessa teknologier är nyckelfrågor – inte minst när nationsgränser blir mindre viktiga, säger Jessica Almqvist.
Forskarna är övertygade om att det är viktigt att lyfta upp de här frågorna i ljuset. Det krävs inte mycket förkunskaper för att börja tänka i banor av genetisk krigföring och genom en ökad medvetenhet i samhället, kan man underminera överraskningsmomentet. Detta moment är annars en viktig del i att använda genetisk teknologi som ett verktyg i gråzons- eller väpnade konflikter.
– Vi behöver prata om detta i forskarsamfundet, samtidigt som vi har en öppen dialog med beslutsfattare, internationella organisationer, media och medborgare om hur en möjlig exploatering av genomik kan utnyttjas i internationella konflikter och diskutera vad man kan och får göra. Lunds universitet stora bredd av forskare och experter utgör en utmärkt grund för att genomföra riskanalyser av detta slag, avslutar David Gisselsson Nord.
Källa: Lunds universitet
