De äldres drivkrafter att jobba längre både ökade och minskade till följd av 1999 års stora pensionsreform. Det visar en ny rapport från IFAU.
Ur samhällsekonomisk synvinkel är det bra om de som nått eller närmar sig pensionsåldern fortsätter att arbeta. Det pensionssystem som infördes 1999 och då ersatte ATP-systemet skulle bland annat öka de äldres drivkrafter att jobba längre. Sedan dess har vi också sett en kraftig ökning av äldre som arbetar. Finns det något samband?
Rapportförfattarna tar fram ett sammanfattande mått på hur de båda pensionssystemen påverkar incitamenten att stanna kvar i arbetskraften genom att räkna ut hypotetiska pensionsutbetalningar för en 63-åring.
De bedömer att det nuvarande pensionssystemet på vissa sätt ökar de äldres drivkrafter att jobba längre. Jämfört med det tidigare ATP-systemet minskade det nuvarande pensionssystemet såväl nivån på ersättningen varje månad som den summa som individen sammanlagt får i pension under hela utbetalningsperioden, den så kallade pensionsförmögenheten.
– Enligt ekonomisk teori leder de lägre pensionsnivåerna till att de äldre får råd med mindre fritid, i det här fallet pension, vilket borde leda till ett ökat arbetsutbud och att de jobbar längre säger Lisa Laun som arbetat med frågan tillsammans med Mårten Palme vid Stockholms universitet.
Men de menar också att det nuvarande pensionssystemet på andra sätt bidrar till minskade drivkrafter att jobba längre jämfört med det gamla systemet. Varje extra arbetat år i det nuvarande systemet bidrar enligt beräkningarna till att individens sammanlagda pensionsförmögenhet ökar i mindre utsträckning jämfört med hur mycket ett extra arbetat år bidrog i det tidigare pensionssystemet.
–Värdet av att jobba vidare minskade faktiskt i de allra flesta fall som en följd av reformen, fortsätter Lisa Laun. Åtminstone om man antar att besluten att lämna arbetsmarknaden och att börja ta ut pension går hand i hand.
–Vi har alltså inget entydigt svar på om det nya pensionssystemet bidragit till att de äldre jobbar mer idag, avslutar hon. Pensionärerna hade starka drivkrafter att jobba längre även med det tidigare pensionssystemet.
–De äldres ökade arbetsutbud kan, utifrån vår tidigare forskning, också bero på att förtidspensionssystemet blivit striktare, samt att de äldres hälsa och utbildningsnivå förbättras.
Nya och gamla pensionssystemet
Pensionsreformen 1999 ersatte det tidigare så kallade ATP-systemet. Det finns en rad fundamentala skillnader mellan systemen. Ett par av dem är att pensionen räknas på hela den yrkesverksamma tiden istället för en begränsad period, och att den beror på när den försäkrade slutar betala in till systemet.
Metod och data
För att renodla incitamenten i det gamla och nya pensionssystemet fokuserar forskarna på de årskullar som omfattas av båda systemen, det vill säga personer födda i Sverige 1938–1949. För dessa årskullar, som omfattas av både det gamla och det nya pensionssystemet, beräknas den faktiska pensionen de skulle fått, baserat på i vilken grad det nya systemet fasats in för den aktuella årskullen, som den pension de skulle fått om de var helt i det gamla systemet eller helt i det nya systemet. På så sätt kan forskarna jämföra de ekonomiska incitamenten för samma personer, med samma intjänandehistorik, under olika regelverk.
Incitamenten mäts vid 63 års ålder, under åren 2001–2012. Pensionsåret definieras som det sista året personen har arbetsinkomster som överstiger ett prisbasbelopp, och inkluderar personer tills de går i pension.
Pensionssystemet har införts successivt över årskullar och var fullt infört för de födda 1954 som fyllde 65 år 2019. Data kommer från SCB och Pensionsmyndigheten.
FÖRFATTARE: LISA LAUN OCH MÅRTEN PALME-IFAU
