Det är centralt att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: Dels att med respekt för asylrätten driva en hållbar svensk migrationspolitik inom ramen för dagens EU-system. Dels att parallellt med detta peka ut färdriktningen för ett reformerat flyktingmottagande inom EU, skriver Tobias Billström, gruppledare i riksdagen och tidigare migrationsminister, och Johan Forssell, migrationspolitisk talesperson, på DN Debatt.
Moderaterna värnar asylrätten, vars kärna är att människor på flykt ska få skydd och få sina fall prövade i ett säkert land. Dessa principer får för svensk del sin konkreta utformning inom ramen för EU:s gemensamma asylsystem. Sverige ska givetvis fullt ut respektera denna ordning. Däremot finns skäl att i framtiden överväga en reformering av EU-systemet. Detta så att asylrätten som regel utövas vid EU:s yttre gräns, och flyktingar fördelas mellan EU:s länder utifrån kvoter. Om en sådan förändring ska bli aktuell är det således på längre sikt, inom ramen för EU och med respekt för asylrätten. Steg i denna riktning har redan tagits i och med genomförandet av EU:s avtal med Turkiet.
Bakgrunden till denna diskussion är förstås den ökande migrationen i kombination med det nuvarande EU-systemets svårigheter att hantera situationen. FN beräknar att omkring 65 miljoner människor i världen i dag befinner sig på flykt. Kriget i Syrien rasar vidare. Konflikt hotar även i kurdiska Irak. I Jemen flyr människor undan brutalt krig. Över 400 000 människor har lämnat Burundi. Samtidigt ser vi en stor ekonomisk migration från Afrika till Europa. Under sitt Sverigebesök nyligen betonade William Swing vid FN:s migrationsorgan IOM att migrationen de närmaste decennierna kommer öka – inte minska.
Till bilden hör också att människosmugglare i dag utsätter hundratusentals människor för livsfara på deras väg till Europa. De senaste tre åren har omkring 12 000 människor drunknat på Medelhavet; bara under 2017 har närmare 3 000 människor drunknat eller rapporterats saknade. Nyligen rapporterade FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, hur man arbetat dygnet runt för att frita 15 000 människor som tillfångatagits av människosmugglare i Libyen.
Det internationella rättsliga ramverk som ligger till grund för såväl Sveriges som EU:s flyktingpolitik har sin grund i FN:s flyktingkonvention från 1951, ofta kallad Genèvekonventionen. Den skapades ursprungligen för att ge skydd åt dem som flytt Europa till följd av andra världskriget. Konventionen reglerar staternas skyldigheter i förhållande till människor som flyr från ett land. Asylrätten har sedan dess utvecklats i flera steg. Det så kallade New York-protokollet från 1967 innebar att konventionen även omfattade flyktingar utanför Europa.
Dublinkonventionen från 1990 och sedan Dublinförordningen från 2003 begränsar inom EU rätten för den asylsökande att själv välja land för sin asylsökan, genom principen om första asylland. Det så kallade transportöransvaret innebär i praktiken att personer som saknar giltiga identitetshandlingar och/eller visum ofta hindras från att resa till Schengenområdet och söka asyl där. Id-kontroller vid gränsen mot Danmark fick samma effekt i fråga om möjligheterna att söka asyl i Sverige. Om man vidgar perspektivet till utanför EU finns stora skillnader i hur asylrätten uttolkas och tillämpas.
Till detta kommer en rad praktiska begränsningar i form av olika ekonomiska och fysiska hinder. Det är fler män än kvinnor som söker asyl i Sverige och Europa. Statistiken talar sitt tydliga språk: under 2015, det år då Sverige tog emot 163 000 asylsökande, var sju av tio asylsökande som sökte sig hit pojkar eller män.
Migration är utan tvivel en av framtidens viktigaste och svåraste ödesfrågor. Dessvärre har EU som helhet haft stora svårigheter att hantera flyktingsituationen och asylpolitiken har inte fungerat. Det är i grund och botten oacceptabelt med en asylpolitik som i praktiken utsätter de svagaste för orimliga prövningar och som gör skrupelfria smugglare rika. Det finns en växande insikt om att EU:s asylsystem på sikt måste reformeras för att blir mer rättvist och säkert samt för att erbjuda skydd till dem som behöver det som mest.
Diskussioner kring EU:s framtida flyktingmottagande pågår i dag på olika nivåer. I slutet av augusti träffades bland annat Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron och flera ledare från afrikanska länder. Vid mötet diskuterades möjligheterna att söka asyl från säkra områden utanför EU, för att sedan kunna sätta de som har störst behov av skydd i säkerhet så snabbt som möjligt.
Europaparlamentets partigrupp EPP, till vilken Merkels CDU och Moderaterna i Sverige hör, är inne på liknande möjliga lösningar. Detta inkluderar prövning av asylansökan i säkra områden utanför EU, fördjupade samarbeten med tredje länder och ett ökat fokus på mottagande i form av kvotflyktingar. Som kvotflykting får man sitt ärende prövat utanför EU och tas sedan via en säker resväg till det land där man fått uppehållstillstånd.
Asylprövningen skulle då ske i säkra områden utanför EU och inte i varje enskilt land. Däremot skulle asylprövning, precis som i dag, bygga på en individuell prövning utifrån den enskildes behov av skydd. Ingen skulle sändas tillbaka till ett område, som inte är säkert. Detta förutsätter en förändring av EU:s tillämpning av asylrätten samt av EU:s nuvarande asylsystem, men handlar under inga omständigheter om att överge asylrätten.
Även innan ett nytt asylsystem träder i kraft behöver Sverige en migrationspolitik som är långsiktig och hållbar. Lagar och regler behöver vara utformade på ett sätt som ligger i linje med andra länder i vår närhet. Moderaterna har bland annat pekat på vikten av tillfälliga uppehållstillstånd och ett skarpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi har också presenterat reformer för att uppvärdera medborgarskapets betydelse och stärka arbetslinjen i integrationspolitiken.
Samtidigt ska understrykas att mycket talar för att behoven kommer vara fortsatt väldigt stora. Vid sidan av ett mer långsiktigt asylsystem måste därför migrationsfrågorna på ett tydligare sätt framöver kopplas samman med såväl insatser som långsiktiga reformer för att stärka demokrati och ekonomisk utveckling.
I det fortsatta arbetet samt i debatten är det centralt att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Dels att med respekt för asylrätten driva en hållbar svensk migrationspolitik inom ramen för dagens EU-system. Dels att parallellt med detta peka ut färdriktningen för ett reformerat flyktingmottagande inom EU och bidra till den diskussion som redan är inledd av regeringschefer i andra EU-länder.
Tobias Billström (M), gruppledare i riksdagen, tidigare migrationsminister (2006-2014)
Johan Forssell (M), migrationspolitisk talesperson
