När det byggs nytt i städerna finns en viss typ av människor och beteenden i åtanke – ofta unga, friska och välutbildade. De som inte tillhör den inkluderade skaran riskerar att inte kunna använda den nya byggnaden och dess omgivningar – främst drabbas äldre människor och personer med funktionsnedsättningar.
Lilian Müller har nyligen presenterat sin licentiatuppsats ”Vem bygger vi för? – om tillgänglighet och universell utformning i stadens rum”. Frågan ”Vem bygger vi för?” ställer hon sig efter att ha studerat åtta ny- och ombyggnadsprojekt i en stor kommun i Sverige samt planhandlingar och strategidokument från ytterligare en svensk medelstor kommun – totalt 256 dokument och 436 foton från fältstudier.
Med universell utformning som utgångspunkt – ett koncept som hjälper till att tänka in mänsklig mångfald i den byggda miljön – har Lilian Müller undersökt hur planeringsdokumenten beskriver människorna som ska använda byggnaden, hur det färdigbyggda ser ut och vilka konsekvenser det får för den framtida användningen.
Det byggs för tänkta normalanvändare
Lilian Müllers studier visar att när det byggs för en tänkt normalanvändare blir andra exkluderade. Särlösningar skapas och nya ojämlikheter uppstår. Ofta är det äldre människor och personer med funktionsnedsättningar som drabbas när de inte kan använda de nya miljöerna.
– Personer med funktionsnedsättningar ingår inte i beskrivningen av normalanvändaren utan skildras som en särskild sorts människor, inte som medborgare som ska kunna använda de nybyggda miljöerna på lika villkor som alla andra, säger Lilian Müller.
Planeringsdokumentens beskrivningar bidrar till att mångfalden försvinner i den färdigställda byggnaden.
– Bilden av normalanvändaren är väldigt stark, det är särskilt tydligt i nybyggnadsprojekten. Förväntade egenskaper hos den som ska bo i det nya huset är ungdom, utbildning, hälsa och framgång. De boende ska kunna gå, cykla, vara mobila och flexibla, säger Lilian Müller.
Mer miljömässig än social hållbarhet
Samtidigt som den sociala hållbarheten står tillbaka i nybyggnaderna, är den miljömässiga hållbarheten desto mer framträdande.
– Nybyggnationerna håller ofta en mycket hög nivå gällande grön hållbarhet med innovativa och kostnadsfördyrande inslag, samtidigt som inte ens miniminivåerna för tillgänglighet enligt byggbestämmelserna uppnås, säger Lilian Müller.
En obalans som Lilian Müller menar kan rättas till med bättre kunskap om universell utformning hos staden och byggherren.
Ombyggnader mer inkluderande
Mångfaldstänket är desto synligare i ombyggnadsprojekten. Äldre byggnader som moderniseras lyckas bättre med införandet av universell utformning än vad nybyggena gör.
– I ombyggnadsprojekten är mångfaldsperspektivet tydligare. Tanken att bygga för alla användare finns ofta med i hela processen, både på planeringsstadiet och under ombyggnadsarbetet, och den slutliga byggnaden blir mer användbar för alla, säger Lilian Müller.
Men Lilian Müller hoppas att det i framtiden inte ska krävas ombyggnation av våra nybyggen för att den mänskliga mångfalden ska återspeglas i våra byggnader.
– För att uppnå värden som jämlikhet, inkludering och social hållbarhet i våra nybyggen är det tydligt att nyckeln är att få med mänsklig mångfald i hela processen från planering till det slutliga bygget, säger Lilian Müller.
Exkluderande lösningar i de studerade nybyggnadsprojekten – några exempel
- Gemensamhetsutrymmen – som gröna miljöer och gym – kan inte användas av rullstolsburna eller andra personer som inte kan gå i trappor. Gäller även bostädernas utemiljöer som placerats i kuperad terräng.
- Trösklar sätts in på platser i byggnader där det enligt byggreglerna inte ska finnas några nivåskillnader.
- Det finns inga parkeringsmöjligheter för den som är tvungen att förflytta sig med bil eller andra fordon, men det finns cykelgarage för cyklister.
- Miljöstationen är placerad långt från bostadens entréer och förutsätter att boende kan ta sig dit med sitt avfall.
- Viktig skyltning och information placeras högt och utformas så att endast personer med god syn och en viss längd kan ta del av den.
Källa: Lunds universitet
