Artikel av: Mats Högelius
Gatubilden runt om i vårt land är förändrad sen några år tillbaka. I varje stad och större samhälle sitter det en person med en mugg framför sig, nästan utanför varje livsmedelsaffär och köpcenter. Malmö är inget undantag, om det nu finns något sådant i Sverige.
Många stör sig och är upprörda över att deras annars så rena och fina utemiljö helt plötsligt blivit en plats för tiggeri. En företeelse vi blivit av med sedan många decennier tillbaka. Fattigdomen har kommit tillbaka på våra gator och torg och gör sig påmind.
Men frågan är, vad ser du egentligen?
Är det den lilla och illa medfarna kaffemuggen, från ett närliggande matställe eller café som stirrar på dig? Muggen som kräver att bli fylld trots att den står där tyst och stum, eller som högljutt ropar efter dig med ett envist skramlande med några få kronor i sin botten?
Är det de smutsiga plastkassarna fyllda med burkar och petflaskor som dina ögon stannar upp på?
Är det kvinnan som sitter där med sin mörka hy, som ser smutsig ut, har guldtand, schalett runt håret, långa kjolar och alla tröjor och koftor lager på lager som du ser?
Vad ser du min vän?
Ser du detta så kan jag nästan förstå dig. Sverige på 2000-talet borde inte ha tiggare utanför våra butiker och andra platser där folk rör sig. I Folkhemsbygget på femtio och sextiotalet så skulle detta och fattigdomen byggas bort. Vi lyckades i alla fall få bort fattigdomsyttringarna på våra gator under flera årtionden.
Vad ser du min vän?
Är det kanske så att du ser den hand som har ställt muggen där på marken istället för muggen? En bedjande och ödmjuk hand som sträcks efter dig med rop på hjälp? En hand som lagar mat åt sina barn, en hand som hackat och slitit i den eländiga jordlott som finns bakom skjulet där hemma i ett desperat försök att få upp en ätbar rotfrukt eller potatis?
Ser du handen som har smekt sin älskade, lagat mat åt familjen, kramat och nattat sina barn i byn långt bort i landet i sydost? Är det den handen du kanske ser?
Kan det vara så att du inte ser de smutsiga kassarna med kläder och burkar man plockat i soptunnor, utan du ser eländet och fattigdomen som dessa kassar representerar? Kassar som egentligen berättar om att det inte finns något dukat bord när hen kommer hem på kvällen, som berättar att maten som serveras i sotiga kärl och har tillagats över en öppen eld på någon gömd plats utanför Malmö, troligtvis är mycket ensidig och torftig? Är det detta du ser?
När du ser kvinnan med alla kläder i lager på lager ser du hur vacker hon måste ha varit en gång med sina bruna ögon, ljusbruna hy, runda former och breda varma leende. En kvinna som varit en ung tonåring för bara några år sedan, men som åldrats i förtid på grund av det hårda liv hon har fötts till. Ser du den unga kvinnan, som för inte så länge sedan älskade med hela sin kropp och födde flera barn inom några år? Ser du Livet i henne, trots att ögonen är sorgsna, blicken tom och huvudet hänger? Även om du inte tror det så lever hon! Hon ÄR faktiskt en levande person som kämpar för sin överlevnad.
Vad ser du?
Ser du en ”tiggare” eller en person som tigger? Det är en väldig skillnad. En person som av livets omständigheter måste tigga är inte en tiggare. Hen är så mycket mer. Varför måste vi benämna en person med hennes absolut svagaste sida när hen har så många andra starka sidor och egenskaper. I sjukvården har vi fått bort det slentrianmässiga beteendet att kalla patienterna vid deras sjukdomar; ”benbrottet på fyran, gallan på femman, osv… Vi vill ju verkligen inte bli benämnda med en kroppsdel och allra minst med den svagaste och sämsta. Varför ska vi då kalla en person som tigger för ”tiggare”? Hen är så mycket mer, om vi bara bemödar oss om att ta reda på det. Det är ju de modigaste och starkaste som tar det svåra steget att ge sig iväg från barn, maka, åldriga föräldrar, syskon, alla traditioner och inte minst trygghet. Det är den starka och djärva personen framför dig som du borde se.
Hur gör vi då?
Ska vi förbjuda tiggeriet eller…..?
Vill du slippa se det så är givetvis lösningen den, men då måste vi vara beredda på att det inkräktar på så mycket annat som vi i alla tider har accepterat i gatulivet. I så fall måste väl i logikens namn också alla personer som springer runt i sina gula västar och ”tigger” pengar och ekonomiskt stöd för Rädda Barnen, Röda korset, Amnesti International och alla andra kända biståndsorganisationer förbjudas? Tiggeri som tiggeri?
Skolbarnens dörrknackande på kvällarna för att samla in pengar till sina skolresor måste väl också förbjudas? Barnens och ibland också vuxnas spring i dörrarna vid Halloween där man ber om godis måste väl också förbjudas eller..? Första Majblommans insamling är väl i allra högsta grad en form av tiggeri. Skall det också förbjudas? Tiggeri som tiggeri?
Istället kanske vi ska vänja oss vid att det finns elände och fattigdom i världen och att den nu genom vårt EU-medlemskap har kommit till våra gator. Det är ju fattigdomen som är det stora problemet inte de fattiga. Den finns i EU och den fick vi på köpet i och med medlemskapet.
Vi pratar ofta om EU-familjen. Många politiker som gärna och ofta lyfter fram den bilden är underligt nog ofta de som förespråkar tiggeriförbud. Om någon i ens familj lider och har det svårt, så borde vi väl också visa solidaritet och omsorg om dessa familjemedlemmar?
Jo visst, det är sant men vi ska göra det i deras hemländer sägs det. Det låter ju bra, precis som resonomanget går när det gäller flyktingar. Inte ”här” utan ”där” i närheten av deras hemländer. Då måste vi bära i minnet att de i särklass flesta flyktingar får sin hjälp ”där” av sina grannländer som oftast är i särklass mycket fattigare än vad vi är. På samma sätt är det med de fåtal, oftast Romer som kommer till Sverige. De i särklass flesta Romer är kvar i sina hemländer och försöker överleva där. Det finns många starka krafter som trycker på de länder som de flesta som tigger kommer ifrån. Tex Rumänien, Bulgarien, Slovakien, m.fl…Det är inte många fler än kanske 6-7 tusen personer i hela Sverige som kommer hit och söker sin försörjning här genom att tigga, spela eller i många fall arbetar. De flesta som kommit hit har bott och arbetat i södra Europa i länder som Spanien, Italien och Grekland m.fl i många år. Där har de haft jobb och bostad, men så kom den ekonomiska kraschen i sydeuropa och de förlorade sina jobb. De sökte sig till grannländerna men kunde inte överleva där utan har fått söka sig längre norrut tills de kom till Sverige.
Varför är det då ett så stort problem?
De belastar minimalt samhällets resurser. De försörjer sig i de allra flesta fall på egen hand. Kan de inte det så åker de ju hem. De får inte försörjningsstöd eller andra bidrag.
De är i allra flesta fall fridsamma och skötsamma. De är vana vid att sköta sig själva. Det har de ju fått göra i generationer hemma, så det fortsätter de med här.
I deras släptåg har det tyvärr kommit kriminella personer eller grupper som lurar och utnyttjar dessa människor. Detta var förutsett. Utsatta människor är alltid offer för kriminella typer. Det är inte bara dessa Romer som kommit till Sverige som är utsätts för detta. Det är ännu mer utbrett bland svenska medborgare som har det ekonomiskt svårt. Det handlar om fattiga pensionärer, ungdomar i segregerade bostadsområden, m.fl. som ofta blir objekt för svindleri och kriminella grupper. All kriminalitet skall beivras oavsett den drabbar svenska pensionärer, barn, yrkesverksamma eller romer som sitter och tigger. Det finns fullgoda lagar för det. Det går inte att använda det som ett skäl för att förbjuda tiggeri.
Det finns flera hundra tusen fattiga svenskar, barn såväl som pensionärer, som vi däremot inte ser på våra gator och torg. De representerar den ”gömda fattigdomen”. De har i regel en bostad men inte så mycket mer. Det borde vara dessa utsatta personer vi skulle fokusera på istället för att lägga så mycket energi och kraft på denna lilla grupp som sitter och tigger.
Vi borde förbjuda fattigdomen istället!!
Tänk om Sverige kunde bli det första landet i världen som förbjöd fattigdom!
Det borde kunna gå. Inga barn och pensionärer skulle behöva leva under fattigdomsgränsen längre. Vilket idealsamhälle vi skulle bli.
Det är inte alltid det vi först ser till det yttre, som är det viktigaste.
Vi har som medborgare skyldighet att försöka se det som göms bakom det yttre och fokusera på de verkliga problemen i vårt samhälle.