Antal frakturer totalt sett är fler i Sverige än i många andra länder, men varför bryter just svenskar höftleden mest i världen? Liisa Byberg, som är professor i medicinsk epidemiologi, forskar inom epidemiologi, – läran om sjukdomars utbredning inom vår befolkning.
Den epidemiologiska metoden innebär att man genom observationsstudier kartlägger och beskriver speciella mönster inom befolkningen. Liisa Bybergs forskning är inriktad på livsstilsfaktorer och hur de är kopplade till olika sjukdomar som till exempel hjärt-kärlsjukdom, diabetes och risk för fraktur.
– Sverige är vi bland toppländerna när det gäller frakturer och vi bryter höftleden mer än i resten av världen, berättar Liisa Byberg. Det finns flera teorier om varför det är så, har vi för lite solljus så vi får brist på D-vitamin? Är det Sveriges långa vinter med mycket snö och ökad risk för halka? Eller är det något annat som påverkar, med tanke på att även Finland ligger på samma breddgrad och har än mer snö än i Sverige men har en lägre incidens av höftfrakturer?
Samband mellan god hälsa, mat och träning
Den ökade kunskapen är ett hjälpmedel för att rikta preventiva insatser och åtgärder från olika länders myndigheter för att förändra beteenden i samhället. Exempelvis kan kostråd från Livsmedelsverket eller Food and Drug Administration i USA på lång sikt förbättra folkhälsan.
– Vi har studerat faktorer som vad vi äter och hur mycket fysisk aktivitet som vi ägnar oss åt och hur det är kopplat till risken för höftfraktur. Personer som äter medelhavskost har en lägre risk för höftfraktur än de som inte gör det och det stämmer även för hjärt- och kärlsjukdomar. Man tror även att det finns flera gemensamma mekanismer mellan hjärt- och kärlsjukdomar och frakturrisk.
Vid träning stärker den fysiska aktiviteten muskelstyrkan, ger bättre balans och reflexer för att ta emot sig när man faller, vilket kan påverka frakturrisken. Men är det för sent att börja träna först när man är äldre?
– Incitamenten för att ändra sina aktivitetsvanor är olika för olika personer, säger Liisa Byberg. Ulsam är en känd studie bland kliniska forskare i Uppsala som startade redan på 1970-talet. Där ser vi att de som har ökat sin fysiska aktivitet mellan 50 och 70 års ålder har en lägre risk att dö i hjärtrelaterade åkommor än de som inte gjort det. Så trots grova kategorier kan vi se ett samband med hälsa och att det inte är för sent att börja träna.
Nya epidemiologiska metoder
Det som ledde Liisa Byberg in på det här forskningsspåret var delvis en slump men en stor bidragande faktor var mötet med en professor som både visade engagemang i ämnet och intresse i sina studenter.
– Det tror jag är viktigt att ha med sig när man arbetar som universitetslärare, att vara nyfiken och ta till vara på studenternas nyfikenhet. Det inspirerar mig att doktoranderna jag undervisar i forskarutbildningskurser kan använda nya epidemiologiska metoder ihop med sina unika kompetenser och applicera det inom sina forskningsfält.
Forskning om orsakssamband har utvecklats mycket genom åren inom internationell epidemiologisk forskning. Kausal inferens är ett tvärvetenskapligt forskningsfält med statistiker, epidemiologer, ekonomer, demografer och många andra som samverkar. Nobelpriset i ekonomi 2021 tilldelades två av de ledande forskarna inom fältet, Guido Imbens och Joshua Angrist. Det kommer även nya metoder där man är mer specifik i hur man ställer sina frågor om data, vilket gör att forskarna är tydligare i vilka slutsatser de kan dra.
– Det händer jättemycket i den här metodutvecklingen. Jag hoppas att jag delvis ska kunna applicera nya metoder på våra befintliga data, för att ställa mer specifika frågor kring mekanismerna för att förstå hur livsstilsfaktorer påverkar vår hälsa.
– Det som är så spännande med att vara biomedicinare i en klinisk och epidemiologisk forskningsmiljö är att vi först kan etablera orsakssamband och föreslå nya möjliga hypoteser kring vad det kan vara för mekanismer och sen kan andra forskare testa det i cell- eller djurmodeller eller andra typer av forskningsfält. Det tycker jag är supercoolt, avslutar Liisa Byberg.
Källa: Uppsala universitet-Cecilia Yates
Fakta om Liisa Byberg
Titel: Professor i medicinsk epidemiologi och prefekt vid institutionen för kirurgiska vetenskaper.
Forskningsarbetsplats: Epihubben, ett nätverk för epidemiologisk forskning inom vetenskapsområdet för medicin och farmaci.
Familj: ja.
Fritidsintresse: Jag gillar skidåkning och särskilt att åka på ett öde fjäll i -4 och sol. Men även att titta på skidåkning.
Om jag inte var forskare: Det är viktigt att göra något som är roligt, annars ska man inte fortsätta. Jag utbildade mig till biomedicinare men var också intresserad av teknisk fysik eller kulturvetarprogrammet inriktning franska.
Gör mig stolt: Att se studenter och doktorander växa i sin roll och när de själva känner att de har utvecklats och har blivit riktigt bra på sitt område. Det gör mig glad och stolt.
Läser gärna: Deckare på semestern eller annan skönlitteratur.
Drömresa: Gärna ett ställe med både hav och berg.
Favoritgodis: Finsk lakrits, som är så gott!
Epidemiologi är läran om sjukdomars utbredning, orsaker och förlopp. Den epidemiologiska metoden innebär bland annat att man kartlägger och beskriver en sjukdomsutbredning och speciella mönster i befolkningen. Man kartlägger också riskfaktorer för sjukdom och undersöker hur dessa riskfaktorer är kopplade till olika hälso- och sjukdomstillstånd. På så sätt kan man identifiera grupper i befolkningen som kan utgöra målgrupp för riktade insatser och även underlag för vidare undersökning av orsaker till sjukdomar. Epidemiologi inte bara om smittsamma sjukdomar, utan kan omfatta alla typer av sjukdomar, till exempel diabetes, hjärtsjukdomar och högt blodtryck.
