Coronaviruset är mer än bara ett virus. Det är ett tecken på medmänsklighet, som i det här fallet verkar saknas såvida ingen arbetar med att förbättra situationen där.
När coronaviruset först drabbade världen, tog den kinesiska regeringen hastiga men drastiska beslut, som att hålla ett område med 45 miljoner invånare under karantän redan i januari. Trots försök från CDC (Center for Disease Control and Prevention) och WHO (World Health Organisation) att hjälpa Kina med att undersöka viruset, nås ingen kompromiss mellan parterna. Detta exkluderar också all hjälp som Kina hade kunnat ta emot om flera organisationer, nationer eller privatpersoner hade donerat för att ha situationen under kontroll, exempelvis genom att skänka handskar och annan skyddsutrustning till sjukhus eller tvål till befolkningen, saker de kommer att behöva om inte de redan behöver det nu. Ingenting nämns angående några hjälpinsatser för att kunna förhindra spridningen av sjukdomen, bara dödssiffror som stiger dag för dag, och antalet insjuknade som ständigt ökar. Ingen plan tas fram, utan enskilda privatpersoner påminns att donera till WHO i vissa medier.
Inga insatser gjordes när ZIKA-viruset spred sig i Brasilien. Inga donationer gjordes heller när Ebola spred sig i Afrika. Världshälsoorganisationen, WHO, har uppgett att de är i behov av donationer för att kunna förhindra att en pandemi förvandlas till en epidemi, men trots det går det inte att hitta information som handlar om försök att skänka bidrag eller material som desinfektionsmedel, munskydd eller handskar till sjukvården där. Hälsoorganisationen är villiga att hjälpa till med forskning och framställning av medicin, men ingen organisation, myndighet och inget företag har valt att ställa upp och hjälpa till med att skänka praktiska nödvändigheter. Kinesiska myndigheter har uppgett att de är i behov av munskydd och desinfektionsmedel och omvärlden gör inget annat än att rapportera hur situationen är, hur illa det har blivit och hur folk fortsätter att dö. Det kan inte vara acceptabelt att bara Kinas grannländer försöker samla in pengar för att hjälpa befolkningen där. Viruset kan sprida sig vidare till andra länder i Europa och fortsätta sprida sig tills det blir en pandemi. När kommer alla organisationer, och myndigheter inse att situationen är allvarlig? När kommer flygplan nå kineserna med medicinsk utrustning och mat? När det inte finns något kvar att bekämpa, eftersom det finns överallt?
Det är inte vårt hälsoproblem, men det är vårt ansvar att skänka all hjälp som behövs. Det är inte ett problem för oss nu, men det kan bli vårt problem senare, om inga åtgärder tas. Dessutom handlar det inte bara om en sjukdom; det handlar om människoliv, och hur deklarationen om de mänskliga rättigheterna inte uppfylls eller följs. Vilket tecken på solidaritet visar man om man enbart konstaterar dödsfall utan att ens skänka ett par handskar till ett sjukhus där, eller skänka tvål till befolkningen? Varför ska fler människor behöva offra sina liv och fler länders samhällsstruktur och ekonomi behöva påverkas av någonting som man kanske kan förhindra?
Multinationella företag i USA börjar samla in miljoner i ett försök att hindra sjukdomen från att sprida sig. Det kanske är ett exempel värt att följa för övriga företag, organisationer och myndigheter i andra länder.
Av Bianca M. – Info Express
