Sociala medier kan vara ett sätt att fortsätta ha kontakt med släktingar och vänner som bor långt borta, vilket blir allt viktigare i takt med globaliseringen som förmodligen aldrig kommer att upphöra. Sociala medier hjälper människor att snabbt nå varandra, skaffa nya vänner och uppleva nya kulturer och andra delar av världen genom sina och vänners dokumentation av resor, vardagar m.m. Sociala medier är det som knyter olika verkligheter tillsammans, det som speglar folks liv, någonting man kan lära sig ofantligt mycket av. Youtubers kan tjäna pengar på sina kanaler och modeller kan göra karriär på Instagram, och detta visar att många, främst unga, försörjer sig på sociala medier i ett samhälle där unga har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom har de blivit en del av den yngre generationens liv, då nya hits inte längre handlar om kärlek vid första ögonkastet utan likes och Tinder. Många människor ingår också distansförhållanden och är beroende av exempelvis Skype för att kunna pratas vid och se varandra.
Men finns det någon mörkare verklighet bland alla bländade fördelar?
Risken för depression är rätt allvarlig. Visserligen kan man lära sig mycket av hur andra människor har det och lever, men om man konstant jämför sig och med andra, vilket många gör, leder det till att man blir olycklig.
Dopamin är ett ämne i hjärnan som utsöndras varje gång man hör ett blipp från ett meddelande eller får en like på Instagram. Det är också det ämne som gör en lycklig, och som utsöndras när man exempelvis äter god mat. För varje like man får, utsöndras det mer dopamin i hjärnan och i och med att det är ett ämne som gör en lycklig, är det också beroendeframkallande. Det är också detta droger utnyttjar, då ämnen som liknar dopamin tar över receptorerna i hjärnan för att locka fram ett beroende. Ju mer man använder sociala medier, desto mer beroende blir man av dem, vilket leder till att man så småningom utvecklar ett beroende om det inte används med ytterst försiktighet. Ett beroende är allvarligt ur två aspekter:
Den ena är att ett beroende tar alltför mycket tid och energi ifrån individen, d.v.s. att all tiden som spenderas bakom skärmar går åt till att exempelvis försöka ta perfekta bilder för att få fler likes och åt att tillbringa mycket tid online. All den tiden hade istället kunnat gå till att stärka band med familjen och vänner man redan har, eller att tillbringa tid med en förmåga man vill utveckla. Den tiden man spenderar på sociala medier hade kunnat spenderas med arbete eller andra uppgifter och hushållssysslor, vilket hade lett till mer fritid (som de flesta ur millenniegenerationerna ändå har mindre av, då vi statistiskt sätt jobbar fler timmar än andra generationer), eller åt att bemästra en ny förmåga, som att kunna spela ett instrument. Dessutom kan all tid man har tillbringat med att inte göra någonting leda till ångest och höga stressnivåer, för att man kanske inte hinner med att göra allt man tänkt göra för dagen. Istället för att lära sig något och utmana sig själv eller göra uppgifter som man måste göra, gör man istället ingenting och detta kan påverka ens sömn också, då många känner sig tvungna att vara uppe längre för att hinna göra uppgifter de hade kunnat göra under dagen om de inte spenderat tid med sociala medier.
Den andra synpunkten är att hjärnan förstörs permanent, fastän detta sker gradvis. I hjärnan sitter receptorer som tar emot dopamin. Om dessa missbrukas och man får mer och mer dopamin, bygger man så småningom upp en tolerans, vilket leder till att man vill ha ännu mer dopamin. Toleransen byggs upp därför att dopamin påverkar hela kroppen, från hjärtat till stresshormoner i blodet (som kan liknas vid utsöndring av adrenalin, fastän det inte påverkar hjärnan och kroppen på samma sätt), vilket också gör att hjärnan bygger upp en tolerans om man får för mycket av det till att börja med, då det påverkar kroppen. Det är en ond cirkel som gör att man både hamnar och blir fast i ett beroende, men det allvarliga är att receptorerna kan förstöras. Om receptorerna i hjärnan förstörs, finns det inget som kan ta emot dopaminet, vilket leder till depression på lång sikt.
Förutom den uppseendeväckande risken för depression finns alltid risken för koncentrationssvårigheter. Med sociala mediers ständiga inflytande över oss, blir vi distraherade. Och det är inte bara blippet från meddelanden som vi får, utan det är också vår mobil. Forskning visar att flera deltagande personer i studien hade svårt att utföra enkla, vardagliga uppgifter med mobilen i sikte. Personerna i den andra försöksgruppen hade inga problem alls med att utföra uppgifterna, men då hade forskarna tagit mobilerna ur sikte.
Dessutom vänjer vi oss vid att konstant se upp från det vi gör och sluta göra det, bara för att läsa ett sms eller svara på ett meddelande. När detta beteende upprepas konstant, lär vi oss det utantill, och med tiden blir det svårare och svårare att hålla fokus under längre perioder, vilket kan skada förmågan att prestera bra ute i arbetslivet eller i skolan. Det kan vara en förklaring till varför en stor andel unga i i-länder som frekvent använder sociala medier får sämre testresultat på samma typ av tester jämfört med tidigare generationer (ex SAT:s, Nationella Prov, PISA).
Ett liknande perspektiv är att fler och fler skolor har mobilförbud i klassrummen, då de märker att eleverna är på sina mobiler under lektionerna, vilket måste innebära att både lärare och elever är medvetna om hur sociala medier och mobiler stjäl uppmärksamheten.
På tal om skolor och elever, så är det visserligen enkelt att försörja sig på sociala medier, men samtidigt är det en populäritetstävling för många. Ju fler följare man har, desto mer populär och beundrad tycks man bli i verkliga livet, så allt det man gör är mer avgörande. Man spelar en viktig roll helt enkelt, och det man säger har inte bara ett stort inflytande i verkliga livet, utan också på alla plattformar; en makt som lätt kan missbrukas, och andra som anstränger sig och försöker få fler följare kan känna sig osäkra på sig själva, vilket kan leda till en sämre självkänsla och självförtroende. Detta kan också hänga ihop med depression, då man jämför sig med andra och blir olycklig med sin egen tillvaro.
Inte nog med att många konstant får höra att de inte duger till online, de bidrar också till att skapa en identitet som inte alltid representerar vilka de är, s.k. “fake personas”. Detta kan då ta mycket energi från individer, då det blir svårare och svårare att bibehålla en skapad identitet, och all den tiden och energin hade kunnat gå åt annat konstruktivt arbete. Visserligen kan det som man postar verkligen vara sant, då det finns folk som går på fester ofta och gillar att socialisera, men online försöker de allra flesta visa sin bästa sida, och för varje gång man postar en bild som bekräftar just det, ju mer bidrar man till att skapa en annan identitet, och mer press läggs på individen att bekräfta den bilden alla andra har av en.
Man får också sämre minne. I ett experiment där olika grupper deltog i guidade turer i historiska miljöer, hade en grupp iPods och telefoner att ta bilder med och en annan fick bara ha med sig penna och papper.
Efter rundturen frågade forskarna de deltagande om detaljer och vad de mindes av upplevelsen. Deltagarna som inte hade med sig mobiler svarade rätt på frågorna som handlade om det guiden nämnde i större utsträckning, samtidigt som de kom ihåg upplevelsen mer detaljerat än de som tog bilder. Man ger alltså upp något så värdefullt som minnen bara för att få likes på en bild på Instagram. Förutom faktum att man minns själva upplevelsen sämre, blir inte den känslomässiga kopplingen till minnet lika starkt, vilket kan vara orsaken till att vissa unga känner sig isolerade, trots att de umgås med andra.
Det som man också kan tycka är märkligt är att Millenniegenerationen är den mest deprimerade och självmordsbenägna generationen hittills, enligt flera undersökningar. Det som är märkligt är att det här är en generation som aldrig har upplevt krig eller ekonomiska kriser som depressionen. Det har inte varit en allvarlig epidemi som slagit till eller ökat våld eller alkoholism i samhället, så frågan är varför är den här generationen så deprimerad, om den har haft allt? Kan det hänga ihop med att sociala medier hindrar oss från att stärka riktiga, nära band med människor?
Ett annat problem kan vara att vissa sociala plattformar stjäl personlig data, som sedan kan användas för “skräddarsydd marknadsföring”. För vissa kan detta handla om integritetsskydd, då många företag lagrar information om folk som kan vara hemlig och personlig.
Ifall man fortfarande hävdar att sociala medier inte är beroendeframkallande, är det värt att poängtera små detaljer på olika plattformar. På Snapchat kan man få “streaks”, även känt som “dagar” med kompisar man brukar prata med. Att man har “streaks” med någon innebär att båda parter får en liten flamma vid namnet på den som man skickar bilder och meddelanden till, samt antalet dagar man har skickat meddelanden och bilder till varandra. För att flamman ska fortsätta finnas kvar, måste man skicka minst en bild till personen man pratar med inom ett dygn, annars går den bort och man måste börja om från början igen. Dessutom får båda parter olika typer av belöningar i form av priser, som troféer och medaljer på appen, och dessa delas ut i större utsträckning ju fler “dagar” man har med någon. Man kanske får ett hjärta efter en månad, en medalj efter tre månader och en trofé om man har haft dagar med någon i ett halvår. Det är en bra taktik för att få folk att återvända till appen och fortsätta använda Snapchat.
På Youtube spelas klipp efter klipp efter varandra, och alla klipp går efter rekommendationer, som byggs upp av algoritmer som lokaliserar det som intresserar var och en av oss. Man kan såklart stoppa uppspelningen, men då kommer man vara omgiven av andra klipp som också anses intressera en, och det blir mycket sannolikt att om klipp efter klipp fångar ens intresse, tillbringar man mer tid på hemsidan än vad man egentligen planerat. Detta för att understryka att det är fler faktorer än enbart likes som spelar roll och styr vårt beteende.
Ett sista påstående är att sociala medier, liksom TV:n, gör en dummare. Hjärnan är
gjord för att utmanas och ständigt ha något på gång, och detta kan stärkas med flera exempel, som att man får bättre koncentrationsförmåga och bättre testresultat om man konditionstränar regelbundet, eller att man bl.a. får en mer utvecklad kognitiv förmåga om man kan minst två språk. Det verkar som att hjärnan mår bra av att ha någonting att göra och ständigt utveckla förmågor, och i dagens värld, där det blir vanligare att sitta ned och låta timmarna passera utan att göra någonting, kan detta påverka ens IQ, vilket kan påverka många viktiga aspekter av ens liv, allt ifrån hur utbildad man är till vilket jobb man får senare. Detta påverkar såklart också ens inkomst och hur väl ens barn gör ifrån sig i skolan. Det påverkar även problemlösningsförmågan, som kan samspela med hur man t.ex. svarar på konflikter, och det är avgörande för att behålla och förstärka sociala band.
Om man använder sociala medier med stor försiktighet, kan man såklart hålla kvar vid fördelarna av att enkelt kunna prata med vänner och släktingar som bor långt borta, eller kommunicera med en partner man inte kan se, då det blir vanligare att resa i det nutida samhället. Men samtidigt måste man komma ihåg att sociala medier är otroligt beroendeframkallande, och att de har en stor inverkan på hjärnan. Det är väldigt lätt att tappa kontrollen över en illusion av ett kontrollerat beteende.
