I en ny vetenskaplig artikel slår ekonomihistorikern Erik Bengtsson hål på myten om Sverige som ödesbestämt att bli (social)demokratiskt. Många tror att den svenska jämlikheten vilar på en tradition av samförstånd och självständiga bönder. I stället visar Bengtsson hur bland annat nykterhetsrörelsens starka organisationskultur la grunden till det svenska folkhemmet. Detta mot alla odds eftersom att Sverige i början av 1900-talet var ett av västvärldens mest ojämlika länder.
Sverige har väl alltid hållit jämlikhetens och välfärdens fana hissad? Tänk självständiga och frisinnade bönder som kunde bana vägen för rösträtt och (social)demokrati. Nej, det där är en förskönande och romantisk bild som inte stämmer alls, menar forskaren Erik Bengtsson från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
– Etnologer brukar beskriva svenska berättelser om svenskhet som en ekokammare. Påståenden upprepas om och om igen, men egentligen stammar de från samma, tvivelaktiga källor. Berättelsen om den svenska demokratin som stammande från bönderna är fin och kanske vill vi själva hellre se oss som frukten av glada dalmasar i folkdräkt, hellre än en fattig allmoge. Men det är vårt jobb som historiker att bromsa lite, föra debatten vidare och visa hur den här berättelsen är undermålig, säger han.
Sverige var det minst demokratiska landet i Västeuropa i början av 1900-talet. Nästan ingen fick vara med i politiken, nästan ingen fick rösta.
I essän ”The Swedish Sonderweg in question: Democratization and inequality in comparative perspective”, nyligen publicerad i tidskriften Past and Present, lyfter Erik Bengtsson fram en annan, enklare, förklaring till att Sverige från 1930-talet och en bit in på 80-talet blev ett socialdemokratiskt mönsterland.
– Sverige var det minst demokratiska landet i Västeuropa i början av 1900-talet. Nästan ingen fick vara med i politiken, nästan ingen fick rösta. Det gjorde att en stor del av befolkningen kunde enas om att en annan ordning vore möjlig. Vi fick en politisk värld med nästan hela folket mot en liten elit och när folket fick makten så skapade det en politisk dynamik med en stark folklig allians för demokrati och jämlikhet.
Erik Bengtsson befann sig för några år sedan i Brasilien för att bland annat undervisa om hur Sverige demokratiserades. När han läste in sig på den engelskspråkiga litteraturen i ämnet, visade det sig att den inte bara var föråldrad – den drog felaktiga slutsatser.
– Det finns en romantisering internationellt av Sverige, som det lilla landet i norr som blev världsbäst på jämlikhet och att det skulle bero på en tradition av självständiga bönder och att det inte fanns någon adel. Problemet är bara att det är rent hittepå. Man vill tro att Sverige var ett unikt Bullerby-land, men det är fel.
I essän går Bengtsson systematiskt igenom fakta om Sveriges demokratiseringsprocess. Till exempel:
- Fram till 1885 reglerades den svenska arbetsmarknaden av en arbetsordning som sa att om en person inte kunde leva av det som den ägde, och inte hade någon anställning, så kunde de dömas till tvångsarbete. Sverige var det sista landet i Norden att avskaffa den här typen av förordning.
- Förmögenhetsojämlikheten ökade i Sverige från 1750 fram till början av 1900. Bland annat växte de jordlösa grupperna på landsbygden kraftigt. 1910 ägde 10 procent av de rikaste människorna i Sverige 88 procent av de privata förmögenheterna. Det kan jämföras med 89 procent i Frankrike, 92 i Storbritannien och 81 i USA.
- Ytterst få män fick rösta vid förra sekelskiftet. 24 procent av de svenska männen hade rösträtt 1890, mycket lägre än Norge (77 %), Frankrike (85 %) och Tyskland (82 %). Hälften av de röstberättigade männen valde att använda sin rösträtt år 1896.
- Systemet med kommuner stammar i Sverige från 1862. För att få rösta i kommunvalet var man tvungen att ha en viss inkomst eller förmögenhet. De allra rikaste hade flera röster. Det ledde till att vissa landsortskommuner kunde styras av en ”diktator”, i betydelsen att en person kontrollerade mer än hälften av rösterna.
Merparten av de bönder som faktiskt befann sig i en maktställning innan den allmänna rösträttens införande, hade konservativa – inte progressiva – åsikter. Många av de som befann sig utanför maktens korridorer – småborgare, lägre medelklass och arbetarklassen – kunde enas i rösträttsrörelsen.
Nyckeln till den svenska demokratin låg således inte hos bondeklassen, enligt Bengtsson, utan i den ”fenomenalt starka organisationskultur” som föddes genom nykterhetsrörelsen och frikyrkorna under slutet av 1800-talet. Det bidrog till att skola de blivande socialdemokraterna, vars parti, bildat 1889 snabbt växte sig starkt och fick många medlemmar som definierade sig som arbetarklass.
Det är väldigt enkelt: Om man har en mäktig aktör som vill ha en jämlik modell, så får man en jämlik modell.
– Det var helt klart en metod för att organisera folk som visade sig vara framgångsrik och som gjorde att Sverige fick världens starkaste socialdemokrati. Det är väldigt enkelt: Om man har en mäktig aktör som vill ha en jämlik modell, så får man en jämlik modell.
Socialdemokraterna styrde Sverige i 44 år, från 1931 till 1976. Starten togs i en koalitionsregering med Bondeförbundet, men det i sig var inte någon konsekvens av ett långt stöd, visar Bengtsson. I själva verket förhandlade socialdemokraterna 1932–33 samtidigt med högern, bondeförbundet och liberalerna, där liberalerna egentligen var deras önskepartner. Samarbetet med bönderna var långtifrån självklart – tvärtom.
I dag är Sverige det elfte mest jämlika OECD-landet, omsprunget av alla nordiska länder, liksom Slovenien, Belgien och Österrike. Välfärdsstatens omfördelningspolitik har minskat så mycket att forskare nu ifrågasätter om Sverige fortfarande är en ”socialdemokratisk modell”.
– Om vi kan förstå hur ett land blir jämlikt och vilka faktorer som är viktiga, så har det också relevans för dagens debatt. Om man kan visa att det inte finns någon kontinuitet i svensk historia, att jämlikheten inte bygger på vår kultur, då kan man visa att det är en bräcklig konstruktion som vi kan gå miste om genom politiska beslut. Den svenska jämlikheten riskerar annars att ses som något evigt och överhistoriskt, och då har politiker en ursäkt till att inte skydda den, säger Erik Bengtsson.
Läs hela artikeln i tidskriften Past and Present här (Open Access – läs gratis)
Läs mer om Eriks forskning i Lunds universitets forskningsportal
Källa: Lunds universitet
