Klimatförändringarna innebär inte bara ett hot i form av naturkatastrofer, ansträngda ekosystem och kostnader för samhället att förebygga och åtgärda dessa problem. Klimatförändringar kan förutom att ha en biologisk och ekonomisk påverkan även ha en mänsklig påverkan.
Klimatförändringar kan orsaka olika typer av skador beroende på regionen människor förväntas fly från, men vanliga anledningar till att människor väljer att flytta från en viss region är torka (vilket leder till vattenbrist och svårigheter med odling), stigande havsnivå (vilket bland annat riskerar att medföra att öar hamnar under vattenytan) och andra extrema väderfenomen som kraftiga stormar och häftigare regnperioder som gör det svårt att bo kvar eller medför skador som gör området mer eller mindre obeboeligt. Enligt en rapport från IEP, Institute for Economics and Peace, som framkommer i en artikel från the Guardian kan klimatförändringarna medföra att 1,2 miljarder människor från 31 länder kommer att hamna på flykt de närmaste 30 åren. Statistiken som har framställts av IEP visade även bland annat att 19 av länderna som hade störst risk att löpa ut för negativa konsekvenser som sociala konflikter också är dem som hade störst potentiell risk att råka ut för diverse hot till följd av klimatförändringarna.
Denna siffra beror på att dessa länder inte är tillräckligt resilienta för att motstå olika typer av miljömässiga hot och att en del av dessa länder, exempelvis Nigeria, Angola och Uganda, även beräknas ha en befolkningstillväxt under perioden då länderna anses börja påverkas av klimatförändringar som triggar förflyttning. Enligt artikeln beror denna förflyttning på olika orsaker kopplade till den globala uppvärmningen, som torka och andra extrema väderfenomen, vattenbrist samt en mer osäker tillgång till mat. En del av förflyttningen kan, förutom att drivas fram av miljöförändringar, även drivas fram av andra konflikter gällande tillgång till rent vatten och föda, i fall där det råder konflikter kring resurser. Problematiken ligger exempelvis i beräkningen som gjordes angående tillgången till vatten. Beräkningen fann att tillgången till vatten hade minskat med 60% jämfört med 50 år sedan samtidigt som tillgången till föda beräknas öka med 50% år 2050. Det finns även en risk för att stater som inte har haft problem med instabilitet blir alltmer instabila. Studien som presenteras i artikeln utgår från datainsamling från bland annat FN om 157 länders exponering för diverse miljöhot samt deras förväntade resiliens mot dessa hot. 141 av länderna som analyserades räknades råka ut för en miljömässig utmaning år 2050. Antalet länder som anses drabbas mest ligger i Afrika, Mellanöstern och Sydasien. Länderna med en befolkning som har störst risk att råka ut för klimatmigration till följd av den globala uppvärmningen är Pakistan, Etiopien och Iran. Sverige är bland de 16 länderna i Europa och Nordamerika som inte antas råka ut för några hot.
Folk antas inte bara fly på grund av extrema väderförhållanden, ekosystem som fungerar allt sämre, vattenbrist eller osäkerhet kring tillgång till mat. Enligt en artikel från New York Times kan planetens temperatur öka mer inom de närmaste 50 åren än vad den ursprungligen har gjort på 6000 år. Efterhand som temperaturen ökar blir även regionerna med höga temperaturer större och extrema värmezoner som hittas i exempelvis Sahara antas gå från att utgöra mindre än en procent av jordens markyta till ca en femtedel av jordens markyta. År 2070 beräknas en tredjedel av alla människor leva utanför ett klimat som människor ursprungligen har anpassat sig till och istället få stå ut med stigande temperatur över åren. Enligt samma artikel ser man tendenser i förflyttningar kopplade till olika klimatförändringar redan nu. Artikeln lyfter fram statistik från Världsbanken som visar att mer än åtta miljoner människor har migrerat från sydöstra Asien, ett område som påverkas av inkonsekventa perioder med monsunregn, till Mellanöstern, Europa och Nordamerika. Förutom att förflyttningar sker bort från regionen har man även beräknat att en alltmer osäker tillgång till mat blir vanligare, vilket beräknas öka antalet migranter med ytterligare 17 till 36 miljoner människor, ovanpå åtta miljoner människor som redan har förflyttat sig. Om det inte är tillgången till mat som styr förflyttningen, så kan en stigande havsnivå bli en utlösande faktor för migrationen. Stora delar av Vietnam, men även områden i Kina och Thailand, uppskattas ligga under vattenytan år 2050.
Detta mönster syns även i Afrika. I nio länder man har tittat på har man funnit att torka redan är dödsorsaken för mer än 100.000 människor och att ytterligare mer än 150 miljoner människor hotas av ökenspridning, skogsavverkning och vattenbrist. Detta kan leda till en flyktingström ut från Afrika. Uppskattningar som har gjorts visar att 65% av landets odlingsbara marker redan har mist mycket av sin lämplighet för skörden. I artikeln framgår även kopplingar till sociala problem som börjar med klimatförändringar, där exempelvis problem med odlingar ledde till arbetslöshet som kan ha spelat en roll i upploppen som blev arabiska våren.
Artikeln från New York Times belyser vidare hur klimatförändringar och olika sorters sociala problem kopplas till varandra genom att använda Sydamerika som exempel. Vidare har journalisterna valt att fokusera på ett exempel från Guatemala där en familj väljer att fly på grund av klimatförändringarna och annan osäkerhet som kom från det alltmer opålitliga vädret och svåra odlingsförhållanden. Artikeln beskriver även hur en kvinna säljer varor för cirka sju dollar om dagen i San Salvador, El Salvadors huvudstad. Artikeln använder hennes fall som ett individuellt exempel för att belysa hur bönder utan någon utbildning påverkas av klimatförändringarna. Eftersom skörden inte är som det tidigare har varit och bönderna inte längre kan odla som förut, tvingas de mer eller mindre migrera in till städer från landsbygden. När de väl är i städerna har de inte någon längre utbildning för att kunna ta mer kvalificerade jobb får de lågbetalda arbeten som gör det svårt för dem att försörja sig själva, för att hyrorna i städerna är höga. Detta gör att de fastnar i fattigdom och får svårt att kunna ha råd med nödvändiga saker till sig själva och eventuellt försörja sina familjer. Förutom ekonomiska bekymmer som individerna råkar ut för när de tar sig till städerna, påpekar artikeln andra problem. För det första ansträngs infrastrukturen i städerna när många människor flyttar in samtidigt, vilket leder till att problem som trångboddhet och att slumområden kan bildas. När slumområden väl har etablerats, kan människor lätt fastna i områden utan fungerande vattenledningar och elektricitet. Problem med sådant som avlopp i slumområden kan leda till att sjukdomar lättare sprids bland de boende. Det kan även vara en källa till att kriminalitet tillåts styra, eftersom gäng kan organisera sig på ett annat sätt i strukturer med fattigdom utan mycket organisering eller kontroll. Siffrorna är allvarligare än vad man först kan tro. Enligt en rapport av Röda korset som vidare presenteras i artikeln framgår det att över 90% av befolkningstillväxten i städer kommer att äga rum i städer som redan är sårbara för konflikter.
Migrationsströmmarna sker stegvis, där migranten först försöker minimera omgivningens påverkan och flyr från en by till en stad. När de får allt svårare att överleva i stadsmiljön flyr dem över gränsen till ett annat land. Att gå över gränsen till ett annat land innebär att man riskerar att hamna i ett nytt politiskt och socioekonomiskt läge, vilket medför en större risk med flytten, då det kräver mer anpassning.
Alla länder är inte eniga om att acceptera människor som uppger att de är klimatflyktingar. Även i Sverige är migrationsfrågan ett ämne som ständigt aktualiseras från tid till tid och har tendensen att debatteras mer eller mindre regelbundet. Om få länder tar emot flyktingar, och ännu färre vill fortsätta att ta emot flyktingar, kommer det att leda till konsekvenser som inte tidigare har blivit förutsägbara. Det kan i vissa fall handla om att länder som fortsätter ta emot flyktingar får ett mer ansträngt flyktingmottagande där resurser som går till boende och integrationsinsatser blir överbelastade och diverse myndigheter som ser efter denna samhälleliga omställning ansträngs. Det kan även handla om en sorts tvångsacceptans av flyktingar, där länder som ligger i en geografisk närhet riskerar att inte kunna kontrollera en flyktingström om hundratusentals väljer att fly eller tvingas fly samtidigt. Detta kan låta fiktivt, men om man tar hänsyn till dels klimatförändringarna och dels antalet människor på flykt låter det mer rimligt. Om perioder med torka väntas bli längre och väderfenomen som cykloner kan bli starkare samtidigt som över en miljard kan förflytta sig till följd av klimatförändringar inom kommande årtionden, blir det hela ett mer trovärdigt scenario. Om så pass många människor flyr in i länder där man rent av tappar kontrollen över invandringen medför det helt andra konsekvenser. Det finns flera sätt som en sådan kraftig invandring kan orsaka. Det handlar dels om stora kostnader för att lösa problem som att spåra människor, anordna tillfälliga boplatser och andra initiativ från myndigheters håll och dels en potentiell risk för att nya konflikter växer fram, då det sociala samspelet mellan medborgarna och flyktingarna uppstår tvärt.
Samtidigt är denna statistik inte en förutsägbarhet. Ingen form av datainsamling kan förutse framtiden. Det första stater kan göra är att inleda ett mer internationellt samarbete för att se till så att människor på flykt inte plötsligt flyr in i ett land efter en katastrof och överbelastar det landets resurser. Det andra man kan göra är att planera för att det är möjligt att det kommer människor på flykt pga klimatförändringar. Om ansvaret för framtida flyktingströmmar fördelas och fler stater öppnar gränserna för människorna och genomför ett planerat mottagande, kan det sluta väl. Om samarbetet ökar mellan länderna kan klimatmigranterna lättare nå säkerhet samtidigt som de inte kränker landets gränser. Långsiktig planering möjliggör för en mer strukturerad integrationsprocess samtidigt som det skapar fler möjligheter för familjer med barn. Barnen kan i sin tur gå färdigt en utbildning och fortsätta bidra till samhället.
Flyktingströmmar är inte nödvändigtvis dåliga. Klimatmigrationen kan vara en lösning på samhällets behov av arbetskraft i ett land med en åldrande befolkning och färre arbetare som tar över arbetsuppgifter. Spontana flykter som utgörs av tusentals människor och som sker skyndsamt och oplanerat efter att en katastrof inträffat samt belastar system i enstaka länder är däremot problematiska.
Av Bianca M.-Info Express
E: hello@infoexpress.se
www.infoexpress.se
Källor:
“Climate crisis could displace 1.2 bn people by 2050”, The Guardian
“” New York Times
