Forskare som har undersökt marken på fält ute i Tyskland har hittat spår av hundratusentals mikroplaster per hektar. Plasten finns i marken för att folk skräpar ned i naturen eller råkar kasta plastförpackningar med matrester som omvandlas till kompost.
Plast råkar även hamna i all sorts mark, från fält till trädgård, och forskare som har undersökt marken i Tyskland har hittat hundratusentals partiklar. Detta har oroat människor och uppmärksammats av miljöaktivister och under flera år har problemet ignorerats.
Skräp som slängs i naturen eller råkar hamna i naturen för att återvinningen inte gick till på rätt sätt, bildar så kallade mikroplaster som tränger in i jorden efter en viss tid. Detta händer för att plast inte kan brytas ned fullständigt i naturen, utan bara till mindre och mindre partiklar. Dagmar Struß och Kristian Dittmann upptäcker plast bland skräpet som ligger på en åker. Struß arbetar för motsvarigheten till Naturskyddsföreningen i Tyskland (Naturschutzbund, ibland förkortat NABU) och Dittmann är miljöaktivist. Dagmar Struß påstår att nedskräpningen har normaliserats så pass mycket att folk verkar ha slutat uppfatta att det finns. Det problematiska är att soporna ligger ute i solen, där processen för plastens förvandling till mindre delar börjar. Plasten hårdnar och börjar spricka, för att senare falla sönder. När plogen sedan kör över markområdet, kommer plasten att sprida sig över marken och “försvinna” ned i jorden. Mikroplaster kan senare, i vissa fall, förvandlas till nanoplast. Struß lyfter fram att man inte vet vilken effekt detta, tillsammans med andra kemikalier som sprids ut på jorden, har på växterna och i sin tur på människorna.
Forskare vid universitetet i Bayreuth undersöker kompost. Vid första anblick kan man se att det ligger plast i markprovet, men för att se hur mycket plast som egentligen finns löses provet upp tillsammans med andra mängder mikroplast, vilket visar att provet är förorenat. Detta leder till konstaterandet att komposten förorenas regelbundet, vilket stämmer överens med nya studier som visar att mark innehåller 20 gånger fler mikroplaster än antalet i hav. Alla stickprover som forskarna har tagit har lett till slutsatsen att alla innehåller mikroplaster, dvs fler än 150 000 mikroplastbitar per hektar i mark (i åkermark som har undersökts).
“Det spelar ingen roll i vilken sorts mark vi letar efter mikroplast, vi kommer att hitta mikroplast ändå”. Detta hävdar professorn Christian Laforsch. Han påstår att det kvittar om han letar efter mikroplast i hans trädgård, på universitetets campus eller på vilken åker som helst, eftersom han är övertygad om att han kommer att hitta mikroplast där. Detta beror på att plast kan hitta olika vägar till marken, däribland genom kompost och gödsel och annan plast som kastas i naturen. En ny studie har dessutom kommit fram till att varje ton kompost från hushållsavfall består av upp till 440 000 mikroplastpartiklar. Över 60% av det undersökta materialet är polyeten, en plastsort som finns i livsmedelsförpackningar, därefter PET och polystyren. (Institutet Fraunhofer har beräknat ungefär varifrån plasten i förorenade områden kommer ifrån. På första plats ligger rester från bildäck och däckslitage. På andra plats ligger avfallshantering (kompost och förpackningar räknas med) och tredjeplatsen går till material från asfaltering; rester från asfalt. På fjärde plats står plasttillverkningen, där rester från industrin som framställer plast läcker ut och transporter av plast inte är tillräckligt säkra för att förhindra förorening.)
Varför ligger så mycket plast på åkern? Kompost och gödsel som innehåller plast lämnas på marken, som nämnt ovan. Det finns även problem med plast som förekommer i organiskt avfall, i form av exempelvis förpackningar och påsar. Plast tillåts finnas i kompost i små mängder i vissa länder. Detta är ett problem som måste åtgärdas för att inte bönder ensamma ska ansvara för detta, något som Bernnard Freiherr von Weichs betonar i dokumentären. Samtidigt är det svårare att få bort plast än det verkar. Även om man försöker avlägsna så mycket plast från komposten som möjligt, kan man inte ta bort små plastdelar och mikroplaster, eftersom man inte kan filtrera igenom komposten så pass noga. Detta leder till att trots försök, så kommer mikroplast att hamna i kompost som sprids ut över fält ändå. Rester som inte kan omvandlas till gödsel av komposten bildar biogas när de hettas upp. Bitarna som innehåller mikroplaster och som inte omvandlas till biogas kommer mer eller mindre att spridas över markområden.
I samhället förekommer plast överallt och är närvarande i alla tänkbara delar av vardagen. Några exempel är PET-flaskor och plastpåsar. Användningen av plast fortsätter att ligga på samma höga nivå, och till och med ökar på vissa ställen, trots en ökad miljömedvetenhet bland konsumenter under senare år. Frågan är snarare om mikroplast även finns i människors kroppar? Två forskare, Philipp Schwabl och Bettina Liebmann, vid universitetet i Wien har undersökt avföringen från åtta slumpmässiga patienter och har konstaterat att alla innehåller mikroplast. Det genomsnittliga värdet var cirka tjugo stycken mikroplastbitar per tio gram avföring. Liebmann påstår att det överraskande var att å ena sidan hitta bekanta mikroplaster från förpackningar tillsammans med andra plastsorter som PET från dricksflaskor, men att å andra sidan även hitta sju andra sorters plast som inte är vanligt förekommande i livsmedelsförpackningar. Mikroplaster kan hamna i kroppen för att de finns i drycker som vatten och öl, men även i livsmedel som fisk. När plast slits från flaskor och förpackningar eller från textilier kan dessa mikroplaster till slut hamna i vatten och konsumeras av människor. Resultatet är inte bara unikt för människor. Enligt Schwabl har djurstudier visat att mikroplaster även finns i djur. Dessa hittades i blodet, levern och i lymfkörtlarna. Detta kan påverka immunförsvaret och framkalla reaktioner, som inflammation. Följden av detta kan vara att små skador i olika organ uppstår.
Däckslitage är det vanligaste sättet för plast att spridas. Däck slits för att underlaget är uppbyggt så att det ska kunna fästa vid asfalten när bilen kör. Partiklarna från däcken hamnar då på gatan, där de senare spolas bort av regn och blandar sig med vatten på väg mot avloppsbrunnar eller marken i omgivningen. Detta benämns TRWP (Tire and Road Wear Particles). Prover som har tagits i närheten av brunnarna i städer har kunnat visa att det ligger mikroplaster i jorden bredvid avloppsbrunnarna. Dessa partiklar kan även förflytta sig med vinden. Slitaget som däck utses för är tätt sammankopplat med vägar. Detta leder även till att annan förorening uppstår: nämligen partiklar som människor kan andas in. Forskare vid Fraunhofer institutet i Oberhausen har påbörjat undersökningar kring detta för att lättare se hur miljön påverkas. Det har inte framgått huruvida växter kan ta upp dessa partiklar eller inte. Även om partiklarna från däcken landar i eller spolas ut till jorden, innehåller de annat än plast (som gummi, metaller, tungmetaller och koldamm) som skulle göra det svårt att kunna avgöra om plasten verkligen har en påverkan eller inte.
Konstgräs är också en bidragande faktor till att jorden förorenas. Detta gör att gummigranulat som används tillsammans med konstgräs kan fästa sig vid skor och föras bort från området med konstgräs. Ett förslag hade varit att inte använda korn gjorda av gummi utan kvartssand. Att underhålla och ta hand om konstgräs är också viktigt ur miljösynpunkt. Det är även betydelsefullt att påpeka att även om en viss mängd av granulatkornen kan återvinnas, är det inte alla som kan återvinnas och att det är viktigt att kunna urskilja de två olika typerna.
Vad kan man göra för att reducera förekomsten av plast i marken framöver? Om man förbrukar varor som säljs i en plastförpackning, kan man anstränga sig för att sortera avfallet rätt och se till att återvinningen sker på ett säkert och rätt sätt. En annan sak exempelvis företag kan göra är att se till så att komposten renas mer effektivt så att plast inte finns med. En tredje sak man kan göra är att försöka minska antalet plastförpackningar ännu mer, så att det inte blir möjligt för plasten att förorena så mycket.
Bianca M. – Info Express
Källa: zdf, dokumentär av planet e: “Förorenad och nedskräpad – jord i fara”, regisserad av Michael Nieberg.
Originaltitel: “Verseucht und vermüllt – Böden in Gefahr”
