När bilder av flämtande fiskar och död havsbotten spreds runt om i Danmark i somras hamnade det moderna jordbrukets användning av konstgödsel åter i fokus. Men problemen är inte nya: Redan i slutet av 1800-talet påbörjades omvandlingen av de danska fjordområdena till jordbruksområden, vilket kulminerade i stora dräneringsprojekt under perioden 1940-1970. Det visar forskare från Köpenhamns universitet i en ny artikel.
Förra sommaren chockades många danskar när ett stort antal medier publicerade bilder och filmer på död jord utan djur- eller växtliv. Medierapporteringen om det deprimerande tillståndet i den danska vattenmiljön ledde till en het debatt om gödsling av jordbruksarealer och kväveutsläpp.
Signe Brieghel och Nina Toudal Jessen, som båda forskar om landskapsförändringar och jordbrukshistoria vid Köpenhamns universitet, välkomnade debatten. Men de saknade ett betydande historiskt perspektiv på krisen. Det utvecklar de nu i sin forskningsartikel The fjord underground.
Med utgångspunkt i två specifika infrastrukturprojekt – dräneringen av Vejle Ådal och inneslutningen av Hjarbækfjorden – visar de hur en massiv expansion av jordbruksområden på bekostnad av vatten och våtmarker bokstavligen har berett marken för den nuvarande vattenmiljökrisen.
– I dag tänker vi på sädesfälten vid de danska fjordarna som det naturliga tillståndet, att våra fjordlandskap måste ha sett ut så här sedan urminnes tider. Men i själva verket är de resultatet av en grundläggande omvandling av landskapet runt våra fjordar, som kulminerade i omfattande dräneringsprojekt under perioden 1940-1970, förklarar Nina Toudal Jessen.
Signe Brieghel tillägger:
- Beslutet att dränera det många tusen kvadratkilometer stora låglandet var
kopplat till en politisk vilja att öka jordbruksproduktionen, samtidigt som
världsmarknaderna var gynnsamma under och efter andra världskriget. Samtidigt användes utbyggnaden av jordbruksområdena som en regional utvecklingspolitik, där bland annat Vejlområdet fick statsbidrag för att dränera Vejle Ådal.
Fram till 1970 anlades avlopp i hälften av den totala danska jordbruksarealen,
vilket motsvarade 1 miljon kilometer dräneringsrör.
- Med andra ord är alla fält vid fjordarna sammankopplade. Så det är ingen idé
att bara fokusera på åkrarna nära vattnet om man vill göra något åt kväveutsläppen i fjordarna. Det är hela upptagningsområdet som man måste titta på, säger Nina Toudal Jessen.
Behövs en definiörändring?
De två forskarna uppmanar oss därför att se den nuvarande vattenmiljökrisen i
ett större kulturhistoriskt sammanhang och de menar att krisen bör ge en anledning till att ompröva förhållandet mellan mark och vatten i det danska landskapet:
- Fjordlandskapen lämpar sig inte alls för spannmålsodling, eftersom spannmålsväxter behöver torr jord. Och det var förstås därför de bestämde sig för att dränera eller återta områdena för att skapa mer tillväxt genom att utöka jordbruksarealen, säger Signe Brieghel.
Men vattenmiljöns roll som underordnad jordbruksmark är inte naturlig, betonar hon och Nina Toudal Jessen. Det är resultatet av politiska beslut genom
historien, vilket exemplen från Vejle Ådal och Hjarbæk Fjord visar.
- Det finns alltid en risk att vi förstår vår omgivning utifrån det tillstånd den befinner sig i. Detta är vad vetenskapen kallar “shifting baseline syndrome”, i vilken utgångspunkten för att förstå naturen ständigt skiftar. Så kanske är det dags för en ny baslinjeförändring? Kanske borde vi helt enkelt erkänna att stora delar av Danmarks yta inte är jordbrukslandskap, utan fjordlandskap?
Info Express
Källa: Köpenhamns universitet
