När kommer protestvågen sluta?

Bra att läsa

2010-talet har upplevt en rad uppmärksammade protester och händelser gällande attityder mot sexuella övergrepp av olika slag, någonting som kulminerade under MeToo-rörelsen. Men hur länge har dessa protester pågått? Vilka förändringar har det lett till och kommer någonting att ändras under 2020-talet?

Eftersom det är viktigt att se till helheten för ett bredare perspektiv på problemet, kommer bara vissa specifika händelser lyftas fram som exempel. Artikeln kommer att fokusera på de viktigaste händelserna för att försöka belysa hur värderingar har ändrats, hur attityder inom vissa kulturer kan reflekteras och vilken roll dessa har spelat för protester eller protesternas spridning.

Någonting som beskrivs som avgörande för de tidigaste protesterna, och som även definierar den fjärde vågen av feminism enligt en artikel från Encyclopedia Britannica, är spridningen av ett gängvåldtäktsfall i Indien. Fallet väckte starka känslor efter att offret senare dog, vilket så småningom ledde till protester i landet, vilket i sin tur spred sig internationellt. Detta, tillsammans med andra berättelser om sexuellt våld och rapporteringar om sexuellt våld i media, kan ha ifrågasatt de kulturella attityderna angående sexuella övergrepp och i viss mån ändrat attityderna till våldtäkt. Protestera kan i detta fall ha lett till att sprida dessa förändrade attityder.

Senare under årtiondet, i september år 2014, har den ideella organisationen It’s On Us startats av Vita huset under ett initiativ från Biden och Obama. Organisationen går ut på att uppmärksamma och förebygga sexuella övergrepp på campus runt omkring landets universitet och följden av detta blev en diskussion i USA. Organisationen i sig möjliggjorde för budskapet om att sexuella trakasserier och våldtäkter inträffar på campus att nå ut till fler. Kort därefter kom dokumentärfilmen “The Hunting Ground” ut i februari 2015. Offer som utsattes för övergrepp fick komma till tals i en dokumentär som förhindrade diskussionen om sexuella övergrepp på högskolor och universitet från att dö ut. Ett specifikt fall uppmärksammades år 2016, när studenten Chanel Miller våldtogs av Stanfordstudenten Brock Turner, ett fall som resulterade i att Turner dömdes till sex månaders fängelse. Fallet uppmärksammades dels för förövarens korta fängelsestraff, dels för att platsen där brottet ägde rum (bakom en container). Dessutom publicerades Chanel Millers tal under rättegången, vilket gav upphov till starka känslor bland läsarna och bidrog till att ytterligare utmana stereotyper gällande våldtäktsoffer och andra könsnormer. Det kan vara värt att påstå att detta inte var det enda våldtäktsfallet som uppmärksammades i medierna i USA, någonting som kan vara kopplat till en attitydförändring till följd av nyhetsrapporteringen och andra berättelser som ständigt visades upp och fortfarande synliggjordes via sociala medier vid tillfället. Förutom alla våldtäktsfall som det rapporterades om i media, blev även studenterna aktiva inom olika demonstrationer för att försöka ändra situationen på campus, något som hade blivit nyheter och publicerats av olika mediebolag. Ett exempel på studenters egna initiativ är Emma Sulkowiczs projekt “Carry That Weight”. Emma blev upprörd över hur Columbia University hanterade hennes eget fall (hon utsattes för sexuella övergrepp första dagen hon började på universitetet) och bar med sig madrassen överallt på campus. Alla dessa företeelser ligger nära varandra tidsmässigt, vilket möjliggör för en diskussion att fortsätta och förutsätter även att liknande händelser uppmärksammas och debatteras. Konversationen angående sexuella trakasserier och andra liknande ämnen blir konstant i samhället, vilket även kan anses vara det som är grunden för MeToo och det som tillät rörelsen att få en snabb spridning.

Höjdpunkten under 2010-talet är MeToo. MeToo är en omnämnd rörelse som blev känd år 2017, när en tweet från skådespelerskan Alyssa Milano gav upphov till att fler offer för sexuella trakasserier och övergrepp vågade tala om sina upplevelser. MeToo grundades ursprungligen 2006 av Tarana Burke, men efter alla händelser om sexuellt våld i media blev återupptäckt under 2010-talet. Konsekvenserna av detta blev att fler såg hur vanligt det är att uppleva sexuella trakasserier och andra typer av sexuellt våld samtidigt som fler män i maktposition blev åtalade för brotten som de hade begått. Tarana Burke hävdade även att rörelsen inte är över än i en intervju med BBC sommaren 2019, vilket kan alludera till att skiftande attityder i samhället möts av viss motstånd.

Hur har utvecklingen gått till under 2020-talet, efter MeToo?

2020-talet var betydligt lugnare angående jämställdhetsdebatten om man ser till år som 2017 och 2018, där MeToo präglade debatten både i sociala medier och i nyheterna. Trots det förekom även en del rapportering om Jeffrey Epstein, särskilt efter att Netflix lanserade dokumentären “Jeffrey Epstein: Filthy Rich”. Jeffrey Epstein låg bakom sex trafficking av mestadels minderåriga flickor och hade anknytningar till många förmögna personer, bland annat den engelske Prince Andrew. Detta uppmärksammades ett tag i media, men det fick inte lika stort utrymme i medierna som MeToo och Harvey Weinstein, även om diskussionen om makt och sexuellt våld framgår även i detta fall.

Dessvärre inleddes 2021 inte heller oproblematiskt och lättsamt. Mordet på Sarah Everard framkallade starka, känslosamma reaktioner. Sarah Everard var en 33-årig kvinna på väg hem från en annan bekant i södra London och försvann den tredje mars. Hennes kropp hittades en vecka senare. Den misstänkte mördaren är polisen Wayne Couzens. Många kvinnor blev upprörda och tusentals samlades för att visa sitt stöd för den 33-åriga kvinnan vid minnesstunden den 13:e mars. Trots Coronapandemins restriktioner och polisens varningar för att det skulle kunna bli inställt om för många dyker upp, kom tusentals kvinnor med blommor och ljus för Sarah och skyltar för att öppet protestera mot våld som kvinnor utsätts för. De bar munskydd för att följa restriktionerna. Flera kvinnor arresterades senare av polisen, och vissa häktades på ett våldsamt sätt när vissa poliser tryckte ned kvinnor på marken och knuffade de framför sig. Protesterna blev mer aggressiva när kvinnorna där upplevde att poliserna behandlade demonstranterna på ett sådant sätt, speciellt efter att en polis blev åtalad för mordet på Sarah Everard. Det blev en händelse som både debatterades och diskuterades efteråt, men det är samtidigt ett inträffande som gav upphov till en annan protest i England: elever från flera toppskolor i England börjar tala om sexuella trakasserier och övergrepp som sker på dessa skolor.

Protesten började för att uppmärksamma berättelser om sexuella trakasserier och våldtäkt genom att eleverna vid en av skolorna, James Allen’s Girls School, fäste röda rosetter vid grindarna för att symbolisera alla fall av sexuella övergrepp. De anordnade en egen protest för att visa att det finns en våldtäktskultur på skolan. Tusentals har berättat om deras dåliga upplevelser på skolan. Soma Sara ligger bakom webbsidan och Instagramkontot “Everyone’s Invited”, som har fungerat som en plattform för publicering av berättelser om sexuella trakasserier. Dessa har spridits snabbare efter mordet på Sarah Everard, där kvinnor öppet protesterade mot våld mot kvinnor. Ett mönster bland dessa anklagelser är att flera av de senaste handlar om Storbritanniens mest prestigefyllda skolor, något som stärks av Ava Vakils uttalanden. Hon har öppet kritiserat King’s College School i Wimbledon för att pojkarna som går där har ett förnedrande beteende mot flickorna. Hon har stärkt sin kritik med detaljerade exempel från flickor som för närvarande går där, och dessa exempel inkluderar följande: Fall där nakenbilder cirkulerar runt i gruppchattar utan att den unga kvinnan är medveten om det, hot om våldtäkt från studenterna och sexuella övergrepp. Enligt Ava Vakil är detta ett problem som uppstår på grund av kulturen och att respektlöshet gentemot kvinnor visar sig på flera olika sätt. Hon är inte den enda som har kritiserat pojkars och unga mäns beteende. Samuel Schulenburg är en före detta elev på Dulwich College och har anklagat sin skola för att vara en grogrund för sexuella förbrytare. Han skriver om hämndpornografi, sexuella övergrepp och att unga män skrattade åt berättelser om sexuellt våld. På James Allen’s Girls School fanns så många berättelser om hot och sexuella trakasserier att eleverna där hängde upp bilder på alla meddelanden de har fått i korridorerna för att betona hur allvarligt problemet är. En mamma som har en son som går på Dulwich College är orolig över bilden allmänheten kan få av tonårskillarna, en sorts stereotypisk bild där de inte gör annat än att “dricka, röka marijuana och titta på pornografiskt innehåll”. Detta kan påverka bilden av pojkarna som går där och i sin tur hur människor behandlar dem ute i samhället. Detta är en aspekt som är komplicerad och som gör det svårt för protesternas budskap att nå fram till människor. Vakil anser att beteendet hör ihop med synsättet om privilegier och påstår att “det verkar finnas en särskild intersektion mellan klass och etnicitet och jag tror att pojkarna som går på dessa skolor uppmuntras att se sig själva som över detta. Om du växer upp med att tänka att människor som dig inte hålls ansvariga för deras handlingar, kommer det självklart att påverka sättet som du beter dig på och i sin tur hur du beter dig mot kvinnor”. Hon ställer sig även frågan om hur deras attityder kommer att forma arbetsmarknaden i framtiden om de får en god utbildning och en god position i samhället. Som svar på Ava Vakils brev har Andrew Halls från King’s College School valt att utreda dessa anklagelser och även träffat Ava Vakil personligen i ett försök att lösa problemet.

Det verkar som att protester kommer fortsätta, om man ser på situationen som en helhet. Protestvågen kommer och går fram tills den dagen då kvinnor upplever att situationen verkligen förändras för kvinnor och lagstiftningar ger stödet de behöver för att säkerställa att kvinnor känner sig trygga. Om inte det inträffar kommer protesterna nog inte sluta, inte efter att händelserna under det senaste årtiondet har skänkt många offer hopp. MeToo och fallet med Jeffrey Epstein har bevisat att det är möjligt att döma även privilegierade, förmögna män med ett stort inflytande till långa fängelsestraff. Alla rubricerade fall visade även att privilegier som studenter vid toppuniversitet brukade ha under en rättegång inte längre spelar en lika avgörande roll för ett domstolsbeslut. Det ser ut som att protesterna kommer att fortsätta för tillfället och att de även kommer att sprida sig och uppmärksammas globalt fram tills en verklig förändring sker.

Info Express – Bianca M.

Källor:
“The fourth wave of feminism”, Encyclopedia Britannica, britannica.com
“Our Story”, It’s On US, itsonus.org
“The Hunting Ground”, Wikipedia
“In Stanford Rape Case, Brock Turner Blamed Drinking and Promiscuity”, The New York Times, nytimes.com
“Here’s The Powerful Letter The Stanford Victim Read To Her Attacker”, Buzzfeed News, buzzfeednews.com
“‘Humiliated’: Chanel Miller, survivor in Brock Turner sex assault case, chares her story of trauma and recovery”, abc News
“Columbia Student Emma Sulkowics Brings Rape Protest Mattress to Graduation”, NBC News
“Me Too Founder Tarana Burke: Movement is not over”, BBC News, bbc.com
“Sarah Everard death: Inquest opened and adjourned” BBC News
“Banned Vigil for Sarah Everard Becomes Large Anti-Violence Rally Instead”, The New York Times
“Why are girls calling out ‘rape culture’ at Britain’s top public schools?”, The Telegraph

- Advertisement - Oresunds Deals

Fler artiklar

- Annons -
- Annons - Annonsera hos oss

Senaste artiklarna