I Sverige arbetar tiotusentals personer som ingenjörer utan att ha avslutat en ingenjörsutbildning. En ny rapport från Statistiska centralbyrån visar att vägen till ingenjörsyrket ofta inte är spikrak – och att praktisk erfarenhet ibland väger tyngre än formell examen.
Att arbeta som ingenjör är ett drömyrke för många – men vägen dit är inte alltid traditionell. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) senaste siffror arbetar över 40 000 personer i Sverige inom olika ingenjörsyrken trots att de saknar en fullständig ingenjörsexamen. Det motsvarar ungefär var femte anställd inom yrkesgruppen.
Många av dessa personer har påbörjat en ingenjörsutbildning utan att slutföra den. Andra har genomgått närliggande utbildningar, såsom teknisk gymnasieutbildning, yrkeshögskoleprogram eller universitetskurser inom exempelvis IT, industri eller byggteknik. Det finns också de som har förvärvat sina kunskaper genom arbetslivserfarenhet – så kallad praktisk kompetens.
SCB:s rapport visar också stora skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Bland personer födda i Sverige har 84 procent en relevant examen, medan motsvarande siffra bland utrikes födda är betydligt lägre – endast 58 procent. Detta kan bero på flera faktorer: utbildningar från andra länder som inte erkänns i Sverige, språkliga hinder eller svårigheter att komplettera studierna. Det innebär dock inte att kompetensen saknas – snarare att den inte är dokumenterad enligt svenska krav.
I många tekniska branscher råder det idag brist på utbildad personal. Det gör att arbetsgivare i allt större utsträckning fokuserar på vad en person faktiskt kan – snarare än vad som står på examensbeviset. Detta gäller särskilt inom IT, industri och byggsektorn, där utvecklingen går snabbt och nya teknologier kräver uppdaterad kunskap som inte alltid hinner fångas upp av traditionella utbildningsprogram.
För att bättre tillvarata den kompetens som redan finns i samhället efterlyser SCB tydligare vägar för validering av yrkeskunskaper. Rapporten väcker också frågan om hur utbildningssystemet kan utvecklas för att bättre svara mot arbetsmarknadens behov, och hur livslångt lärande ska bli en naturlig del av arbetslivet.
