53 kronor/timme i lön för lite!

Sommarjobb ska vara ett sätt för oss tonåringar att tjäna pengar på, lätt och smidigt.

Det ska vara en bra jobbupplevelse som bidrar med erfarenhet såväl som pengar. Frågan är bara hur vi ska kunna slösa eller spara det lilla vi tjänar.

Om man är född runt år 2000, dvs är runt 16-17 år idag, går man fortfarande i gymnasiet. Man har inte en “avslutad utbildning”, som är det som krävs för att kunna göra jobbet ordentligt. Man har inte heller “tillräckligt med erfarenhet” enligt många arbetsgivare. Men bara för att man inte har exakt den specialiseringen som behövs eller den erfarenheten som krävs betyder det inte att man borde få en knapp lön, några ynka 53 kr i timmen. Vi är fortfarande individer med egna kostnader att täcka, allt ifrån nya mobilabonnemang till ett par nya jeans eller skor. Hur ska vi kunna täcka våra egna kostnader när det enda vi får är 53 kr i timmen?

En bra jobbupplevelse ska ge oss glädje över att se pengarna strömma in i våra bankkonton. Det ska fungera som en slags “tummen upp”- gest som ska uppmuntra oss till att fortsätta söka jobb och ackumulera oss ytterligare till samhället och vuxenvärlden. Men allt vi ser är slit för pengar som knappt köper en biobiljett med snacks och läsk efter flera timmars arbete. Visst, man kan se saker och ting från den ljusa sidan. Det är inte lätt att få jobb, och genom att sänka lönerna kan man skapa flera jobbtillfällen. Men genom att sänka lönerna tillåter kommunen också att ungas potential och energi tas ifrån de i utbyte mot nästan inget allt.

Det är kommunens ansvar att skapa jobbtillfällen åt unga, det är sant. Och de har gjort det med tanke på Ung i sommar, men om sanningen ska fram blir vi unga så gott som utnyttjade. Om man jämför med vad barnarbetare och slavarbetare i fattigare länder tjänar, verkar ju drygt 50 kr i timmen vara mycket. Om man jämför med vad arbetare i u-länder tjänar, är 50 kr mycket. Men vi lever i ett i-land, där en lön på 50 kr inte räcker till med tanke på våra konsumtionsvanor.

Visst kan man tycka att många av oss som är missnöjda borde vara tacksamma. Men hur ska vi vara tacksamma när enda chansen att få jobb är genom sådant som Ung i sommar, som erbjuder jobb med en lön mellan drygt 53-65 kr i timmen?

Vi bor i ett rikt industrialiserat land. Det här borde inte vara acceptabelt för företagen eller för kommunen. Vi uppmuntras inte ens till att söka jobb, vi uppmuntras mer till att stanna hemma. Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg affischen uppsatt i korridoren. Hur jag läste ordet “Sommarjobb” skrivet med stora, färgglada bokstäver. Nedan stod en lista på hur mycket man fick i lön efter ålder. Från 50 uppemot 65, 66 kr för de äldre, förmodligen 18 år. Plötsligt kändes allt hopplöst, och jag blev lite upprörd över att ha sett det. Men sedan slog en tanke mig. Är det en sådan lön staten och företag betalar ut till en myndig person som anses vara vuxen, när vi lever i ett konsumtionssamhälle? Priser går uppåt konstant på grund av inflation, samtidigt som vi tonåringar konsumerar mycket p.g.a alla nya tekniska prylar, konserter, kläder och annan reklam som är riktad till oss. Tror ni verkligen att en lön på 50 kr lyckas bidra till ett välfungerande samhälle, samtidigt som vi kan ha kul för våra pengar?

Annons