Europeiska migranter söker bättre liv i ex-koloni

Lisbon-Portugal 634 Angola. Author:DAVID HOLT

De senaste tio åren har mer än 100 000 migranter från Portugal sökt sig ett bättre liv i ex-kolonin Angola. Denna omvända migration har inte tagit slut även om många portugiser har svårt att integreras i samhället. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet som kartlagt orsakerna bakom migrationen och hur människorna som flyttar bemöts i sitt nya land.

År 2008 slog finanskrisen till i Portugal. Drastiska lönesänkningar, utbredd arbetslöshet och en djup osäkerhet inför framtiden drabbade befolkningen, och en långvarig recession bröt ut. Många portugiser bestämde sig för att migrera till landets forna kolonier i södra Afrika, främst Angola, för att hitta arbete och en stabil inkomst.

− På grund av snabb ekonomisk tillväxt och en stor satsning på uppbyggnad av infrastruktur i Angola, blev detta slutdestinationen för många. Denna typ av arbetskraftsmigration representerar ett nytt historiskt kapitel i relationerna mellan Europa och Afrika, säger Lisa Åkesson, docent i socialantropologi.

Lisa Åkesson har studerat migrationen till Angola ur ett postkolonialt perspektiv, med särskilt fokus på hur de nya migranterna och deras ”värdar” relaterar till varandra när de jobbar på samma arbetsplatser. Hon beskriver relationen som komplexDen kännetecknas både av kontinuitet och förändring i relation till det förflutna.

− Det koloniala arvet är fortfarande starkt och betydelsefullt, och det spelar en stor roll i hur människor relaterar till varandra på jobbet. Angolaner pratar om portugiser som dominanta och arroganta, samtidigt som de säger att de är bra och kunniga lärare. Portugiser tenderar att beskriva angolaner som okunniga och ovilliga att arbeta, som ständigt frånvarande från arbetsplatsen.

Portugiserna kommer till Angola som migranter och det betyder att de måste ha sina papper i ordning. Det har de inte alltid, vissa saknar arbetstillstånd eller är i landet illegalt. Det innebär att polisen ibland är extra intresserad av européer.

− Till exempel stoppas de i trafiken för att polisen vet att en del är illegala och att det då kan bli aktuellt med mutor. Många portugiser är nog lite rädda för parti-statens företrädare. De är också väldigt underdåniga gentemot angolanska företagsägare, säger Lisa Åkesson.

Samtidigt visar hennes forskning att många angolaner vill att portugiserna ska integreras i samhället. De önskar att portugiserna ska känna sig hemma och trivas, att de två grupperna ska bli goda vänner. Kanske är en del angolaner lite besvikna över att vissa portugiser håller en distans, något som beror på osäkerhet, rädsla eller okunskap.

− Det handlar om 500 år av kolonial historia. Det är något som inte kan lämnas från en dag till en annan. Så även om den makroekonomiska och politiska situationen har förändrats väldigt mycket, så lever det koloniala arvet kvar i identiteter och kulturella föreställningar, säger Lisa Åkesson.

Lisa Åkesson presenterar sin forskning i boken Postcolonial Portuguese Migration to Angola: Migrants or Masters?

Annons