EU rustar upp

Bild: Dan Scavino Jr.:Assistant to @POTUS

Även om det ännu finns stora frågetecken kring överenskommelsen mellan USA och Nordkorea, och det (som vanligt) naturligtvis inte är lika solitt som Hr Trump vill ge sken av, så är det ett viktigt och stort steg mot fred på koreahalvön. Och med tanke på att många experter befarat att konflikten där skulle kunna vara ett startskott för ett tredje (och sista) världskrig, måste man väl ändå – motvilligt – lyfta på hatten för dessa två udda figurer.

Världsläget var enklare förr. Innan Första världskriget utkämpades krig lokalt med relativt liten inblandning från övriga världen. Därför kunde europeiska stormakter bära sig åt i princip som de ville. Det var, som sagt, enklare. Det betyder inte att det var bättre. Sedan följde en period som inkluderade två världskrig, där Tyskland (med några få allierade) stred på ena sidan och resten av världen kunde enas mot dem. Så följde Kalla krigets dagar, då vi återigen bara hade två motståndare (med allierade). Det var enklare. Inte nödvändigtvis bättre.

Idag är vi tillbaka till en situation med alltför många lokala krig som yttervärlden betraktar. Samtidigt finns så pass många olika aktörer på banan och man kan kanske heller aldrig vara riktigt säker på vem som skulle alliera sig med vem om det väl hände något, att det finns all anledning till oro. I ljuset av detta är överenskommelsen viktig. Alla steg mot nedrustning är steg mot fred. Och även om USA (naturligtvis, tyvärr) inte alls utlovade någon nedrustning från sin sida, meddelade i alla fall President Trump, något förvånande, att han skulle stoppa de, med Trumps ord, ”very provocative”, och dyra militärövningar USA och Sydkorea ägnat sig åt.

Det är på gränsen till komiskt och någon slags ironi att EU idag, alltså dagen efter den ”historiska” överenskommelsen, i ett pressmeddelande, rapporterar att Kommissionen i den långsiktiga budgeten, 2021-2027, vill stärka försvaret ytterligare med 13 miljarder euro. Med andra ord vill EU rusta upp.

Visst kan man ha förståelse för EU:s oro. Visst är det så att fienden idag finns på alla kanter. Inte ens USA kan väl längre räknas som en trogen allierad med ett handelskrig i antågande. Samtidigt måste man ifrågasätta EU:s formuleringar, att det handlar om att stärka européers skydd och säkerhet.

Federica Mogherini, vicepresident i Kommissionen och hög representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, sade t.ex. ”EU har under de senaste åren vidtagit åtgärder för säkerhet och försvar som tidigare var otänkbara. Vi kan nu stödja forskning och samarbete för att utveckla försvarsförmågan. Vi vidtar nu ytterligare åtgärder för att underlätta snabb förflyttning av medlemsländernas styrkor i Europa […]”

Jyrki Katainen, Vicepresident ansvarig för arbete, tillväxt, investeringar och konkurrens, tillade bl.a. att ”den europeiska försvarsfonden är ett verkligt europeiskt instrument för att uppmuntra till gemensamma investeringar och stärka medlemsstaternas försvarsansträngningar […]” och kommissionär Elzbieta Bienkowska spädde på med att säga att ”den 13 miljarder euro stora finansieringsfonden visar att kommissionen menar allvar med att bygga ett Europa som försvarar och skyddar sina medborgare”.

Frågan är dock om ökad militär och ökad militär forskning hjälper mot krig. Och det är också intressant att notera att den relativt sett oerhört stora summa som budgeterats för att låta ungdomar bidra med humanitär hjälp (vilket vi skrev om igår), alltså de pengar EU vill avsätta för att hjälpa omvärlden, inte ens utgör en tiondel av den summa EU nu vill satsa på att försvara sig mot samma omvärld.

Annons