Flyktingpolitiken i Europa från 2015 och framåt kan beskrivas som ett misslyckande, menar forskare i EU-projektet RESPOND, som studerat flyktingars situation i 11 olika europeiska länder. Intervjuer med flyktingarna själva och olika samhällsaktörer målar upp en dyster bild av situationen.
Snabba lagändringar, som inte alltid sker på ett rättssäkert sätt. Svåra brister vid gränserna, där gränskontrollen har lagts ut på andra aktörer. Problem att hitta boende och stor risk att utnyttjas eller utsättas för våld.
Det är några av de brister som uppmärksammats inom projektet RESPOND, som har pågått i tre år och avslutades den 30 november. Vid den avslutande digitala konferensen deltog 170 personer från olika länder.
Inom projektet har över 500 flyktingar och 200 samhällsaktörer intervjuats. Dessutom har forskarna läst rapporter, policies och lagtexter för att skapa sig en bild av flyktingarnas resa från ursprungslandet och över olika landsgränser på vägen mot sitt nya hemland.
– Vi hade självklart förväntat oss många svårigheter under resan men inte att det var så svårt och problematiskt i alla aspekter av resan, inte minst våld och utnyttjande, säger Önver Cetrez, docent i religionspsykologi, som leder projektet.
Nya utmaningar i det nya landet
Många nyanlända har färdats långt – upp till tre år – och passerat flera landsgränser. I en enkätstudie i Sverige svarar majoriteten av de nyanlända att de passerat tre gränser och en mindre andel upp till tio.
– Gemensamt för alla är att när de väl kommer till det nya landet så innebär det nya utmaningar – det är frågan om boende, som är svårt att finna i de flesta europeiska länder. En annan svårighet är att hitta arbete – fem sjättedelar av de nyanlända i Sverige svarar att de upplevt problem med att hitta jobb – och en tredjedel med att hitta nätverk i det nya landet. Många upplever isolering.
De här faktorerna interagerar med varandra, visar forskningen, och får svåra konsekvenser för hälsan, fysiskt, mentalt och även existentiellt.
Sedan den stora ökningen av antalet nyanlända år 2015 har det skett stora förändringar i flyktingpolitiken i alla de länder som studerats i projektet.
– Det har skett en skiftning i de flesta länder från ett välkomnande samhälle till en mer ovänlig och ibland fientlig miljö. Vi hade en väldigt stark välkomstkultur i början, i flertalet länder. Den finns ju kvar fortfarande, men parallellt finns det en fientlig inställning till flyktingar generellt.
Infört striktare regler
Länderna som studerats i RESPOND har infört striktare regler kring möjligheten att komma in i ett land och gränskontroller sköts delvis av nya aktörer.
– Det här löser inga problem. Istället för ett gemensamt närmande, förs en mer fragmenterad och åtskild migrationsstyrning av nationell karaktär. Det menar vi är ett misslyckande. Det är kopplat till en allt starkare högerpopulistisk diskurs som vi ser i Europa, säger Önver Cetrez.
Istället för att ge möjlighet till mobilitet inom Europa har man skapat så kallade väntrum eller ”hot spots”, som i Grekland eller genom avtal med stater utanför Europa.
– Där får människor vänta länge i en situation som är osäker, utsatt, skadlig och inte meningsfull. Detta får ju allvarliga psykosociala konsekvenser.
Brist på förståelse men förmåga till lösningar
En annan sak som kommit fram i intervjuerna är en brist på förståelse hos myndigheter som fattar beslut om migration. De har snabbt kastats in i ett omfattande uppdrag och inte varit förberedda på att hantera människor som är utsatta, och hinner inte lyssna på personen de har framför sig.
– De nyanlända kommer i kläm, de har en väldigt utsatt position. För dem är det här ett myndighetsutövande som blir en ytterligare aspekt av en samhällelig orättvis utsatthet; den de flydde ifrån, säger Önver Cetrez.
Samtidigt är det många av de nyanlända som uttrycker styrka och uthållighet. Genom att lyssna till deras berättelser, kunde forskarna komma åt den komplexitet som migration och flykt innebär, från resans start till dess mål.
– Under en mycket utsatt resa visar människor samtidigt på förmåga till lösningar, de förhandlar kring sina möjligheter, de ser hopp, sätter upp mål i livet, har tillit till sig själva och vill uppfylla sin potential som människor. En syrisk kvinna vi intervjuade sa att hon trots att hon har upplevt mycket svårigheter har kunnat visa för sig själv och andra att hon idag kan stå på egna ben.
Sprida forskningsresultaten
Nu ska Önver Cetrez och hans kollegor i olika länder arbeta vidare med att sprida forskningsresultaten på olika sätt. De har skrivit korta sammanfattningar av alla rapporter, på webben finns en elektronisk konstutställning och en dokumentärfilm är under arbete.
Dessutom ska de, på grund av corona-restriktionerna, anordna zoommöten med olika samhällsaktörer som deltagit i projektet.
– Vi kommer att bjuda in dem vi har samarbetat med och intervjuat, från myndigheter, hjälporganisationer och civilsamhället. Det är viktigt för oss att det är lokala aktörer som jobbar på fältet, för det är de som berörs mest och har en svårare utmaning. Policydirektiven kan ju vara väldigt formella. Sedan ska de implementeras och då uppstår svårigheter, säger Önver Cetrez.
Källa: Lunds universitet/Annica Hulth
