Den fria rörligheten för arbetskraft inom EU genererar ett nettotillskott till de offentliga finanserna i det mottagande landet visar ny forskning. Forskarna som jämfört 29 länder i det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet visar även att skillnaderna i de fiskala effekterna är små mellan länder med olika typer av välfärdssystem.
– EU-migranthushållens samhällsekonomiska inverkan är positiv men begränsad. I merparten av länderna beräknar vi betydelsen för bruttonationalprodukten till mindre än 0,5 procent. Vi ser också att skillnaden mellan de olika västländerna är liten, vilket kullkastar resonemanget att vissa välfärdsmodeller skulle locka till sig så kallad social turism med stora negativa effekter på statsfinanserna, säger Marcus Österman, forskare vid Uppsala universitets statsvetenskapliga institution.
I sin analys grupperar forskarna de 29 EES-ländernas välfärdsmodeller i fem institutionella system. De nordiska länderna, bland dem Sverige, kategoriseras som ”Universell välfärdsmodell” – där alla är berättigade till i princip samma sociala förmåner med begränsade inslag av behovsprövning – vilket också utgör det system där EU-migranthushållens nettobidrag till statsfinanserna är allra störst.
– En central komponent i de nordiska välfärdssystemen är att möjliggöra ett högt arbetskraftsdeltagande. Till exempel tillgodoser förskolor och äldreomsorg de behov som i många andra länder ofta ombesörjs inom familjen. Att ingångslönerna i de nordiska länderna dessutom generellt är högre bidrar också till att attrahera mer kvalificerad arbetskraft. Sammantaget indikerar det att välfärdssystem som kostar mer genererar ännu större inkomster, konstaterar Marcus Österman.
Enstaka länder sticker ut
I skalans andra ände återfinns tio östeuropeiska länder som använder det forskarna benämner ”Statlig försäkringsmodell”. Här finns exempel på länder där EU-migranthushåll i genomsnitt utgör en ekonomisk belastning, men då antalet EU-migranter är få i dessa länder är den sammanlagda effekten på statsfinanserna marginell. Att EU-migranter innebär en belastning i dessa länder förklaras till stor del av Polen som sticker ut med relativt starka negativa effekter.
– Polen särskiljer sig genom den höga andel EU-migranter i landet som uppnått pensionsåldern. Det förklaras troligen i sin tur av att nationens karta ritats om efter andra världskriget, varmed många äldre invånare räknas som födda i ett annat land. Våra resultat rymmer flera avvikande värden, till exempel Irland som drabbades svårt av finanskrisen som inföll under vår mätperiod. På pluskontot utmärker sig Schweiz och Cypern. Bortser vi från dessa framträder den lilla men positiva effekten än tydligare, säger Marcus Österman.
Vill fördjupa resultaten ytterligare
Arbetet är utfört inom ramarna för REMINDER, ett treårigt europeiskt forskningsprogram som granskat effekterna av den fria rörligheten för arbetskraft inom EU liksom den offentliga debatt som omger den. Jämförelsen av påverkan på statsfinanser bygger bland annat på enkätdata från European Union Statistics on Income and Living Conditions (EU-SILC) som innehåller individuppgifter på till exempel inkomst, skatteinbetalningar och transfereringar för medborgare som är bosatta i ett annat EU-land.
– Vår studie är den första större i sitt slag, men det källmaterial vi använt har tvingat oss till vissa antaganden och det finns osäkerheter i data. På sikt hoppas vi fördjupa våra resultat ytterligare, men det förutsätter mer detaljerade underlag. För att skapa ett helhetsperspektiv måste vi även kartlägga hur den fria rörligheten påverkar statsfinanserna i de länder migranterna lämnar. Det skulle ge ännu bättre underlag för att föra en debatt och att fatta beslut som grundar sig i kunskap.
Magnus Alsne
Källa: Uppsala universitet
