Den Donald Trumps tullkrig har dominerat årets nyhetsflöde. Men enligt nationalekonomen Fredrik NG Andersson riskerar vi att stirra oss blinda på de kortsiktiga effekterna. I själva verket står världen inför en ny maktordning som på sikt förändrar både politik och ekonomi – och markerar slutet för 1990-talets världsbild.
Osäkerheten kring tullarna har väckt en rad frågor: vilka blir de omedelbara effekterna för svenska företag, jobb och inkomster? Kommer Riksbanken att sänka räntan för att kompensera?
Fredrik N. G. Andersson menar att frågeställningarna är fullt förståeliga, samtidigt som han uppmanar oss att lyfta blicken; fokus bör inte enbart ligga på det som sker här och nu, utan även på de långsiktiga konsekvenserna. Vi befinner oss i början av en ny världsordning, menar han.
– Det som sker i dag handlar inte bara om en enskild person och hans övertygelse om att tullar är ett universalmedel för att gynna den amerikanska ekonomin. Handelshinder har blivit allt vanligare under en längre tid. Även under Biden-administrationen höjdes tullar och regleringar utformade för att stärka den inhemska ekonomin infördes. Trump sätter sin prägel på utvecklingen men är en del av något mycket större, säger Fredrik NG Andersson och tillägger att historien kan hjälpa oss att förstå vad det innebär, men bara om vi väljer rätt historiska jämförelse.
Det är vanligt att dra paralleller mellan dagens situation och tullkrigen på 1930-talet. Fredrik N. G. Andersson tycker dock inte att detta är den mest träffsäkra jämförelsen. Då var tullarna ett svar på den stora depressionen och infördes i en ekonomi som redan var i fritt fall. Så ser läget inte ut i dag.
En bättre jämförelse, menar han, är Storbritannien kring sekelskiftet 1900. Under den tidiga industrialiseringen var landet världens ledande ekonomiska supermakt – och en ivrig förespråkare för frihandel. I slutet av 1800-talet utmanades dess ställning av andra snabbt växande industrinationer som USA och Tyskland. Då växte det fram en debatt som på många sätt liknar den som idag finns i USA; att andra länder drog nytta av frihandeln på Storbritanniens bekostnad. Krav på tullar för att skydda arbetares jobb och inkomster uppstod precis om i USA idag.
En central gestalt för detta var Joseph Chamberlain, en politiker som på flera sätt liknade Donald Trump. Precis som Trump tillhörde han samhällets toppskikt, men framställde sig som arbetarnas förkämpe. I båda fallen handlade det mindre om detaljerade ekonomiska kalkyler och mer om en politisk vision där handelspolitiken blev en symbol för nationell styrka och självbestämmande. En viktig skillnad är att Chamberlains idéer inte omsattes i praktisk politik förrän under 1930-talets depression, även om de debatterades flitigt.
I dag möter USA ökad konkurrens från Kina, som har vuxit fram som en central aktör i den globala ekonomin. Precis som Storbritannien för hundra år sedan upplever USA ett hot mot sin ställning som supermakt. Biden-administrationen har i flera avseenden haft en liknande inställning som Trump, särskilt när det gäller att begränsa Kinas tillgång till teknologi och handel för att skydda nationella intressen.
Perioder av frihandel och globalisering växer oftast fram när den dominerande ekonomin känner sig trygg i sin överlägsna ställning. När den ekonomiska och politiska självbilden utmanas, och nya konkurrenter gör anspråk på inflytande, minskar viljan att hålla marknader öppna. I stället inleds en ny fas där handelspolitiken blir ett redskap för att hävda makt och skydda det egna landets intressen.
Vad innebär denna nya världsordning?
Den globaliserade ekonomi som växte fram under 1990-talet uppstod i en värld där USA hade vunnit det kalla kriget och var ohotad supermakt. I dag befinner vi oss i en värld av växande konkurrens. Till detta kommer ett omfattande teknikskifte, inte minst inom artificiell intelligens, där rivaliteten mellan USA och Kina blir alltmer intensiv.
Hur denna nya värld kommer se ut kan vi enbart spekulera om. Enligt Fredrik N. G. Andersson är det ett misstag att tro att en ny amerikansk president skulle innebära en återgång till hur det en gång var.
– Vi skapar ofta framtidsbilder med hjälp av backspegeln. Historien, som det brittiska exemplet visar, ger viktiga lärdomar, men föreställningen att 1990-talets idéer och strukturer var universella och att vi måste återgå till dem är orealistisk. Epoker som nått sitt slut har aldrig kommit tillbaka, utan ersatts av något nytt, format av tidens ekonomiska, tekniska, sociala och politiska trender, säger han.
Hur ska vi då möta denna nya värld?
Andersson menar att vi alla är med och påverkar utvecklingen, men att små länder som Sverige inte har så mycket att säga till om. EU, som på många sätt har halkat efter tekniskt, är heller ingen tung maktspelare just nu. Snarare handlar det om att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Sverige har däremot goda möjligheter att klara omställningen: ekonomin är relativt flexibel, teknikutvecklingen ligger långt framme och vi är mindre ekonomiskt beroende av USA än många andra länder, menar Fredrik N G Andersson. Till skillnad från flera europeiska ekonomier har Sverige skött sina finanser väl och har verktygen för att möta den framtid som nu växer fram.
I stället för att blicka tillbaka mot 1990-talet bör vi fokusera på framtiden och de möjligheter som den skapar. Vem vet, kanske blir framtidens bättre än dåtiden, avslutar Fredrik N G Andersson.
Artikeln har ursprungligen publicerats på Lunds universitets hemsida: https://www.lu.se/artikel/dags-att-saga-adjo-till-1990-talet
