tisdag, september 28, 2021

Annonsera/Prenumerera

spot_img

Juristprofessor: råd och rekommendationer skapar förvirring

Att Sverige på många sätt har valt en annorlunda strategi för att begränsa spridningen av Covid-19 är känt. Även ur juridisk synvinkel sticker Sveriges användande av rekommendationer i stället för bindande regler och lagstiftning ut. Det skapar förvirring då det inte finns något sätt att utkräva ansvar.
– Det finns ingen motsvarighet i Europa, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt.

Hans artikel, som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Risk Regulation, fokuserar främst på den juridiska situationen under 2020, innan den tillfälliga Covid 19-lagen trädde i kraft 10 januari i år.

Sveriges användande av icke-bindande regler är en tradition i Sverige, som dessutom saknade särskild lagstiftning på området när pandemin slog till. Då fick man ta till de möjligheter som fanns, vilket då var smittskyddslagstiftningen som i grunden bygger på att människor själva tar ansvar och följer de rekommendationer och allmänna råd som ges. Dessutom fanns ordningslagen, men det kunde bara tillämpas på vissa delar, som kultur- och idrottsevenemang.

– Det blir konstigt att styra med rekommendationer samtidigt som de inte är juridiskt bindande. Den som inte följer dessa kan inte drabbas av några följder, utan det bygger på tillit. Det bryter mot det övriga juridiska systemet där riksdagen stiftar lagar och om man inte följer dem så får man räkna med påföljder, säger Henrik Wenander.

Skapar förvirring

Normalt kan regeringen också styra genom förordningar, som även de är juridiskt bindande. Men när coronapandemin bröt ut överlämnade man i stället i praktiken ansvaret till Folkhälsomyndigheten (FHM) utan några särskilda ramar, vilket gav myndigheten stort spelrum.

Normalt stiftas nya lagar efter ett noga utarbetat system med remisser, beredning i Regeringskansliet, Lagrådet, utskott i riksdagen där många olika parter får ge synpunkter.  Men Henrik Wenander säger att man mer eller mindre bara lämnat över allt till FHM.

– Frågan är vad man kan göra som enskild, exempelvis om man driver ett köpcenter och det kommer allmänna råd om att inte vistas på köpcenter. Det skapar förvirring. När det handlar om råd och rekommendationer får inte näringsidkarna som berörs vara med i processen på samma sätt, och det är också mer oklart hur de kan utkräva juridiskt ansvar och kräva ersättning, säger Henrik Wenander.

Blandar samman rekommendationer och regler

Han är också kritisk till att FHM och regeringen ibland blandat samman just rekommendationer och juridiskt bindande regler när de gett uttryck för att man inte får göra olika saker när det handlat om allmänna råd – något som är juridiskt felaktigt.

– Till exempel sa generaldirektören för FHM i en intervju att de allmänna råden är bindande – när de inte alls är det. Statsministern sa också i ett tal i maj 2020 att rekommendationen var att man inte skulle resa längre med bil än två timmar från hemmet, trots att det inte fattas något beslut om detta.

En annan diskussion är om Sverige verkligen var tvungen att ha det på detta sätt. Den svenska förvaltningsmodellen anses ibland innebära att myndigheterna är självständiga och att regeringen inte får lägga sig i vad myndigheter som FHM beslutar.

– Men så är det inte. Det gäller bara enskilda ärenden, men övergripande båda kan och ska regeringen styra och de har stora möjligheter att göra det, säger Henrik Wenander.

Artikeln
Sweden: Non-binding Rules against the Pandemic – Formalism, Pragmatism and Some Legal Realism – Cambridge.org

Källa: Lunds universitet

- Annons -

Latest Articles