Tillit spelar roll för coronastrategier

Coronaepidemin hanteras olika i olika länder. Det beror bland annat på vilken tillit vi har till varandra och hur vi litar på våra myndigheter. I många länder har munskydd blivit obligatoriskt när man vistas ute bland människor. Foto: Rinke Dohmen, Unsplash

Hanteringen av covid-19-pandemin kan ses som ett dilemma mellan vad enskilda individer vill och vad som är bäst för kollektivet eller samhället i stort. Forskare vid Centrum för studier av kollektivt handlande vid Göteborgs universitet har bidragit till en ökad förståelse av hur olika länder har hanterat pandemin genom att jämföra med andra storskaliga samhällsutmaningar som klimatförändringar och antibiotikaresistens.

Att hålla social distans och inte träffa släkt och vänner är krävande för de flesta människor. Samtidigt är det just detta vi uppmanas att göra för att minska spridningen av covid-19 på samhällsnivå.

Forskare vid Göteborgs universitet har analyserat hur covid-19-pandemin kan förstås utifrån ett samarbetsperspektiv, eller som ett så kallat kollektivt handlingsproblem. Genom att använda ett teoretiskt ramverk som forskargruppen tagit fram, har hanteringen av pandemin jämförts med hanteringen av andra samhällsproblem som kräver samarbete mellan olika aktörer.

I studien konstateras att den kraftfulla reaktion vi har sett från regeringar världen över när det gäller pandemin kan förstås utifrån att det är beslutsfattare här och nu som behöver hantera medborgarnas besvikelse över misslyckad handling, eller frånvaro av handling. Detta skiljer sig från hur det ser ut när det gäller klimatförändringar och antibiotikaresistens, där det snarare är framtida regeringar som kommer behöva hantera de allvarliga konsekvenserna.

– Det är dagens regeringar som måste hantera missnöjet över att smittspridningen ökar eller att verksamheter inte får hålla öppet. I fallet med klimatförändringar ställs inte dagens beslutsfattare till ansvar på samma sätt, i och med att de värsta konsekvenserna förväntas drabba framtida generationer, säger nationalekonom Åsa Löfgren, en annan av studiens författare.

Forskarna lyfter i sin studie fram betydelsen av tillit för att medborgarna ska agera som beslutsfattarna vill; tillit mellan individer, men också tillit mellan individer och myndigheter. En del av de råd eller riktlinjer som införs är väldigt svåra att övervaka, som exempelvis handtvätt. För att de ska fungera krävs att individer litar på varandra och på att de flesta andra också följer råden.

– Litar vi inte på att våra medmänniskor följer restriktioner och rekommendationer kommer vår egen benägenhet att följa dessa att minska, säger statsvetare Niklas Harring, en av forskarna bakom studien.

Forskarna betonar också betydelsen av att vi litar på våra myndigheter. Medborgarna behöver uppfatta att myndigheterna har en överblick, ger rimliga råd och inför befogade riktlinjer.

− Men det är viktigt att komma ihåg att förhållandet i själva verket är ömsesidigt. Om myndigheterna vill minska smittspridningen måste de lita på att medborgarna följer råden och rekommendationerna som myndigheterna ger. Annars behövs hårdare regler och restriktioner, säger Niklas Harring.

Tidigare forskning har även visat att individer i länder med låg politisk och social tillit oftare efterfrågar mer reglering och hårdare restriktioner än individer i länder med hög tillit. Litar vi inte på varandra räcker inte frivillighet, utan då krävs hårdare reglering och övervakning.

− Detta kan vara en möjlig förklaring till den variation vi ser mellan länder, men också över tid inom länder, när det gäller hanteringen covid-19-pandemin, säger Niklas Harring.