Helsingörs kommunchef: Vi måste våga tala högt om sexuella trakasserier

Vi har alla ett ansvar att se till att det inte förekommer sexuella trakasserier i Helsingör kommun. Och vi måste våga prata om det, enligt kommunchefen.

Sexism, eller sexuella trakasserier som det kallas i Helsingör kommun, är ett ämne som tas väldigt seriöst. Ämnet är mycket aktuellt i den offentliga debatten just nu och vid det senaste mötet i arbetstagarorganisationen (H-MED) hade kommunchef Stine Johansen satt ämnet på dagordningen.

Den senaste välbefinnandeundersökningen bland kommunens anställda visar att tre procent av de anställda har upplevt sexuella trakasserier på sin arbetsplats. Av detta var det 77 procent av trakasserierna från medborgarna och 23 procent från kollegor. Ingen har upplevt det från en ledare.

Stine Johansen har blivit tillfrågad hur Helsingör kommun faktiskt relaterar till sexuella trakasserier och vad som kommer att göras om det sker.

Varför var det nödvändigt att sätta sexuella trakasserier på H-MEDs agenda vid det senaste mötet?
Mot bakgrund av den aktuella debatten tycker jag att det var vettigt att vi tittade på de riktlinjer som vi har skrivit ned i våra regler angående sexuella trakasserier. Det är också viktigt att betona att vi inte har fått information om några specifika fall. Det är inte på den grunden som jag tar upp det.

Men det är ett viktigt ämne, och det är just därför vi har det som en separat del av våra trivselregler, precis som det är ett ämne vi frågar om i välbefinnandeundersökningen. I Helsingör kommun har vi ingen tolerans mot sexuella trakasserier, och det måste vara tydligt för alla.

Så syftet med att ta upp det vid mötet var att påminna andra om att ständigt ha ett öga på de riktlinjer som finns. Jag vet mycket väl att riktlinjer för personalfrågor inte alltid räcker. Tydlig och kortfattad kommunikation måste stärka dem.

Så vilka riktlinjer finns det? Och vad ska du göra om du upplever sexuella trakasserier?
Om du upplever sexuella trakasserier har du flera alternativ. Du kan gå till din chef, till din arbetsmiljörepresentant, till din fackliga representant eller till HR-, löne- och personalavdelningen. Och om du vill kringgå kommunen helt är vi också på väg att införa ett whistleblower-system som du kan använda.

Det är i princip chefens ansvar att den information han eller hon får ageras på. Det är också chefens ansvar att utreda ett eventuellt ärende, bedöma hur allvarligt det är och att avgöra hur allvarliga konsekvenserna blir. Men minst lika viktigt är det ledarens ansvar att förhindra sexuella trakasserier och att förhindra utvecklingen av en kultur där den typen av saker kan äga rum.

Arbetsmiljörepresentanten och fackföreningsrepresentanten stöder naturligtvis chefen i de åtgärder som är nödvändiga. Och då har vi också alla ett ansvar att vara medvetna om huruvida det finns tendenser mot sexuella trakasserier och säga det högt om vi bevittnar något obehagligt. Ingen bör uppleva att stå ensam mot detta.

Du kan se de mycket specifika riktlinjerna i policyn.

Hur definierar Helsingör kommun sexuella trakasserier? När förvandlas uppmärksamhet till sexuella trakasserier?
Det finns en mycket tydlig definition i våra riktlinjer. Sexuella trakasserier är en form av mobbning. Sexuella trakasserier är när en eller flera personer, i ett fall på ett grovt sätt eller upprepade gånger, utsätter en eller flera andra personer för oönskade sexuella handlingar som de uppfattar som stötande. Detta gäller både kvinnor och män.

Detta kan till exempel vara oönskade beröringar, elaka skämt eller irrelevanta förfrågningar om sexuella saker. Det kan ske på många ställen, genom direktkontakt, via e-post, sms eller på sociala medier.

Hur kommer detta att utredas?
Personalorganisationen och ledningen har skickat en inbjudan till alla centra att sätta sexuella trakasserier på dagordningen på den enskilda arbetsplatsen och komma ihåg att fråga om alla trivs i den ton, jargong och kultur som finns på arbetsplatsen. Det är viktigt för mig att säga att vi alla har ett ansvar att säga nej. Men som kommunchef har jag verkligen också ett ansvar att säga högt och tydligt hur det är. Och jag tar det ansvaret helt på mig själv.