Alexandra Zancs liv vändes totalt över ända när hon valde att flytta till kärleken i Malmö och lämna ekonomjobbet, lägenheten och tryggheten i Rumänien. Hon upplever att hon fastnade i den svenska byråkratin och fick ingen hjälp att ta sig in i det svenska samhället. Tio månader senare har hon på egen hand hittat ett städjobb i Köpenhamn och lyckats få plats i två olika introduktionsprogram med målet att bygga en ny tillvaro i regionen.
Alexandra Zanc är inte en person som ger upp. Det är hennes egna ord, hennes förklaring till varför hon stannat kvar i Sverige, trots att så mycket talat för att hon skulle återuppta sitt gamla liv i den rumänska staden Cluj-Napoca.
– Jag gör vad som krävs för att få det jag vill. Visst har jag haft ögonblick när jag sagt att jag inte tänker kämpa mer, men bara ögonblick. Sedan har jag tänkt: vad kan jag göra för att uppnå det jag vill? säger hon.
Den grå himlen hänger tung över stadsdelen Hyllie och den fuktiga kylan tränger in i märgen, som så ofta i Malmö i november. Alexandra Zanc har blivit tvungen att köpa en tjock vinterjacka för att klara det nordiska klimatet, men den här dagen gjorde hon misstaget att lämna den hemma. I snart ett år har hon bott i Hyllie tillsammans med sin kärlek, en dansk man som redan var bosatt här. De träffades när han jobbade med ett projekt i Rumänien och blev förälskade.
– Först försökte vi klara det på distans. Men sedan sade vi att om vi ska försöka få den här relationen att fungera måste vi prova att bo tillsammans. Vi bestämde att jag skulle flytta hit, för han är skild och har tre barn i Malmö som han vill vara nära, säger hon.
I Cluj-Napoca arbetade Alexandra Zanc i familjeföretaget, ett bageriföretag som hon en dag skulle ta över. Hon är universitetsutbildad och jobbade med allt från administration och inköp till kvalitetsgranskning, hållbarhet och kundkontakter. Hon hade lägenhet och egen bil, men valde att lämna allt för att börja om igen i Sverige.
Som EU-medborgare hade hon inga större farhågor om att inte kunna komma in i det svenska samhället, men hon upplevde att byråkratin var krångligare än hon väntat sig. Tre gånger fick hon avslag på sin ansökan om svenskt personnummer, bland annat eftersom hon ansökt om fel slags uppehållstillstånd och inte bott med sin pojkvän tillräckligt länge. Någon svenskundervisning, SFI, fick hon inte börja på eftersom hon saknade personnummer.
Efter ett halvår fick Alexandra Zanc till slut uppehållstillstånd och därefter, på fjärde försöket, också det eftertraktade numret.
–När jag öppnade brevet från Skatteverket och såg att det stod ”grattis, här är ditt personnummer” grät jag, säger hon.
Det innebar dock inte att allt löste sig. På Arbetsförmedlingen i Sverige informerades Alexandra Zanc om att som europeisk medborgare fick hon klara sig själv.
– Jag var chockad när jag kom ut därifrån. Jag kommer från ett annat land och vet inte hur det fungerar här. Jag behöver råd från någon som vet hur den svenska arbetsmarknaden fungerar, och vad som krävs utifrån vilka kompetenser som efterfrågas, CV och intervjuer, säger hon.
På något sätt redde Alexandra Zanc ändå ut situationen på egen hand. I Danmark visade det sig vara lättare att få fotfäste i regionen och via Facebook hittade hon ett jobb som städerska på ett fyrstjärnigt hotell i Köpenhamn. Det var visserligen långt ifrån vad hon hade tänkt sig och det tog en månad innan hon förmådde berätta om det för sina föräldrar, men det fick henne att komma ut ur lägenheten och inse att hon inte var ensam i sin belägenhet. En kollega var tidigare jurist i Argentina, en annan arbetade med bokföring i Rumänien.
Hon har också kommit med på två introduktionsprogram för utländska medborgare som hon själv tagit kontakt med, dels via organisationen Mine i Malmö, dels via initiativet International Citizen Hub i Lund. Genom dem har hon fått en mentor som sitter i en svensk företagsledning och hon går på föreläsningar om hur saker och ting fungerar i Norden. Nu planerar Alexandra Zanc att på allvar börja söka arbeten, helst inom administration eller utveckling av hållbara och hälsosamma livsmedel.
Hon har också lagt märke till företeelser som hon uppskattar i Sverige och Danmark.
– Människor tänker på ett annat sätt här och de känner mer tillit. De njuter av livet och finner en balans mellan jobb och familj och fritid. Folk ser ut som att de inte har några bekymmer. Dessutom är luften frisk, medan Rumänien är mycket förorenat, säger hon.
Alexandra Zanc har börjat upptäcka skillnader mellan länderna, inte minst genom att hon har fått höra om det på föredrag och av personer hon träffat.
– I Sverige är det svårt att ta beslut och man vill ha konsensus på arbetsplatsen. Så är det inte i Danmark och ännu mindre i Rumänien. Där är det chefen som bestämmer och nästan ingen pratar med chefen, säger hon.
Än har hon inte stött på några konkreta exempel på skillnaderna mellan svenskt och danskt i sitt arbetsliv eftersom de flesta av hennes kollegor kommer från andra delar av världen, men hon menar att det har anats genom konversationer och möten. Och Alexandra Zanc föredrar den danska direktheten framför det hon uppfattar som svensk konflikträdsla.
När hon först lärde känna sin pojkvän fascinerades hon över att han kunde tala danska och ändå bli förstådd i Sverige. Efter dåliga erfarenheter av en privat kurs i svenska har hon nu i stället börjat lära sig danska.
Under våren, innan hon fick sitt personnummer, kände hon sig stundvis ganska handlingsförlamad och ägnade mycket tid åt att titta på tv-serier. Men Alexandra Zancs pojkvän har varit ett stöd och givit henne motivationen att fortsätta.
– Han är en väldigt bra och rar man. I honom har jag funnit både kommunikation och tillit och det kan inte jämföras med något. Det är det viktigaste för mig, säger hon.
Men trots att livet blivit lite lättare är det lång väg kvar innan hon skapat sig en tillvaro som liknar den hon lämnade i Rumänien. Hon känner en viss bitterhet och oförståelse inför att de människor som kommer till Sverige och Danmark inte får mer hjälp att ta sig in i samhället.
– När jag varit med på seminarier som organiserats av Greater Copenhagen, Mine eller International Citizen Hub i Lund har alla sagt till oss utifrån den svenska och danska arbetsmarknaden: ”Vi behöver er! Vi behöver internationella talanger.” Men min fråga är: vad gör ni för att få oss att stanna? För det verkar som att ni gör allt ni kan för att få oss att ge upp. Ni pratar om integration, men var är den? säger Alexandra Zanc.
News Øresund – Anna Palmehag
Intervjuserie i News Øresund – Öresundsbron 20 år
I år fyller Öresundsbron 20 år. News Øresund uppmärksammar detta jubileum med en serie intervjuer med personer som lever och verkar i regionen, eller som spelat en viktig roll i dess utveckling.
Flertalet av intervjuerna ingår även i boken ”Checkpoint 2020 – människor, gränser och visioner i Öresundsbrons tid” (Makadam förlag) som ges ut av Øresundsinstituttet och Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet under våren 2020.
