I början av 2025 hade över 70 procent av svenska bolån rörlig ränta – den högsta andelen någonsin. Trots osäker ekonomi och höga räntelägen väljer allt fler hushåll flexibilitet före trygghet. Det visar ny statistik från Statistiska centralbyrån.
Den svenska bolånemarknaden är i förändring. Enligt SCB har andelen bolån med rörlig ränta nått en rekordnivå: över 70 procent i början av året. Det är en markant ökning jämfört med tidigare år, och pekar på en växande vilja hos hushållen att anpassa sig snabbt till förändrade ekonomiska förutsättningar.
”Vi ser att hushållen under det senaste året har avstått från att binda räntan på bolån trots att de bundna räntorna legat något lägre än de rörliga, säger Malcolm Svensson Rothmaier, nationalekonom på SCB.
Att hushållen undviker fasta räntor kan ses som ett tecken på minskat förtroende för långsiktiga ekonomiska prognoser – eller som ett medvetet val för att kunna agera snabbare om ränteläget förändras till det bättre.
Kortare bindningstider för fasta räntor
För de som ändå binder sin ränta är trenden tydlig: man binder på kortare tid än tidigare. Istället för 3–5 år väljer många idag 1–2 år.
”Det är en tydlig övergång från längre till kortare räntebindningstider för nya bolåneavtal, säger Marcus Gustavsson, nationalekonom på SCB.
Denna försiktiga hållning kan tolkas som ett sätt att hålla dörren öppen för framtida refinansiering – eller en reaktion på den höga inflationen och ränteoron som präglat marknaden sedan 2022.
Tillväxttakten bromsar in
SCB rapporterar även att tillväxttakten för hushållens lån har avtagit. I februari 2025 uppgick de totala lånen till över 5 000 miljarder kronor, varav cirka 4 200 miljarder utgjordes av bolån.
”En viss återhämtning för bolånetillväxten märks nu i takt med att ränteläget kommer ner jämfört med läget under våren 2024, säger Malcolm Svensson Rothmaier.
Sverige sticker ut i Europa
Svenska hushåll är bland de mest skuldsatta i Europa. I förhållande till BNP ligger skuldsättningen på omkring 80 procent – att jämföra med EU-snittet på cirka 50 procent. Detta skapar både sårbarhet och behov av noggrann ekonomisk styrning, inte minst inom bostadssektorn.
