Varje dygn inträffar ett par jordbävningar i Sverige. De flesta är så små att endast instrumenten känner av dem, men ibland sker kraftigare skalv som märks över stora områden, berättar Björn Lund, föreståndare för Svenska nationella seismiska nätet, i en film.
– Vi kan få skalv upp mot magnitud sex. 5,4 är det största som vi är helt säkra på, det skedde utanför Kosteröarna 1904. Den jordbävningen var så stor att det skakade i hela södra och centrala Sverige, Norge och hela Danmark. Och den kändes, påstås det, hela vägen bort till Sankt Petersburg, säger Björn Lund.
Jordbävningarna beror på att de nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattorna glider isär mitt i Atlanten och bygger upp spänningar i den svenska jordskorpan. När de spänningarna hastigt ger efter längs en sprickzon skakar marken.
Mest jordbävningsaktivitet har vi i Vänerområdet, längst Norrlandskusten och högt upp i Norrland, längst de så kallade postglaciala förkastningarna. De här förkastningarna uppstod vid istidens slut då jordskorpan som varit nertyngd av ett flera kilometer tjockt istäcke åter höjde sig vilket aktiverade sprickor i berget med jordbävningar som följd.
Men det förekommer även jordbävningar i Sverige som forskarna inte helt kan förklara.
– I Hälsingland har vi de senaste 20 åren observerat ett stråk av jordbävningar som inte riktigt bär sig åt som vi tänkt oss. Vi vet inte varför de är där. Vi ser inga stora deformationszoner i geologin, till exempel. Vi undrar om det här kan vara en dold postglacial förkastning som fortfarande är aktiv, säger Björn Lund.
Med hjälp av 13 temporära mätstationer som installerats i Hälsingland sommaren 2021 ska Björn Lund och hans kollegor nu under de närmaste tre åren ta reda på mer om de här skalven och försöka få klarhet i vad som orsakar dem.
Källa: Uppsala universitet/Åsa Malmberg
