Laura Ramberg – själv dansk med svenskt påbrå – har en passion för det nordiska. Men i hennes arbete som administrativ chef för Husets Teater i Köpenhamn är det inte alltid lätt att få till någon dansk-svensk koppling i praktiken.
Sommaren 2018 presenterade Husets Teater en avgångsföreställning av elever från flera nordiska skolor, bland annat Teaterhögskolan i Malmö.
– Jag blev fruktansvärt besviken, för de visade sig vara danskar, säger Laura Ramberg.
Den mindre, delvis offentligt finansierade teatern som ligger på Vesterbro i Köpenhamn lockar ofta namnkunniga danska skådespelare till sina produktioner. Men aldrig svenskar. Även när Husets Teater för några år sedan tog emot en praktikant från Teaterhögskolan i Göteborg var han dansk.
– Det är det här med språket. Jag som är privilegierad och nordisk skulle väl tycka att vi kan göra som på film där alla pratar lite hur som helst, men så har vi inte gjort än, säger hon.
Laura Ramberg föddes in i en nordisk familj, med en svensk pappa som flyttade ihop med den danska mamman i Köpenhamn i samband med att dottern skulle födas. Det har givit henne en speciell relation till de båda språken. Som liten talade hon danska även med sin pappa, som i sin tur svarade på vad Laura Ramberg kallar ”skandigröt” – svenska med danska inslag.
– Jag tror att i den miljön han kom till tyckte de att ”du kan väl prata svenska”. Min mamma skulle dö om hon skulle behöva anpassa sin danska för att svenskarna skulle förstå. Alla antogs förstå varandra, alla norrmän pratade norska, alla svenskar svenska och alla danskar danska och alla förstod varandra. Något annat var inte respektfullt i den miljön, som var litet av en överklassmiljö. Man skulle förstå alla språken och man skulle läsa litteratur på alla språken, säger hon.
I tonåren började ändå Laura Ramberg tala svenska, vilket hon numera gör helt flytande – parallellt med danskan som fortfarande är hennes huvudspråk.
– Egentligen tycker jag att det är jättetrist att jag kände mig tvungen att börja prata svenska. Men jag hade ju 19 svenska kusiner som vägrade förstå mig och jag är enda barnet, så jag hade ett väldigt stort behov av att vara med dem och ha en släkt, säger hon.
Intresset för språk och det nordiska som hon fått med sig sedan barnsben har emellanåt påverkat hennes vuxna yrkesbana som teaterproducent. Bland annat har hon drivit ett projekt där skådespelare från alla de nordiska länderna åkte till Färöarna och repade in texter från respektive land, utvalda som de bästa under det gångna året.
– Jag tyckte att det var så fantastiskt att de lästes på originalspråk, säger Laura Ramberg, som ändå i efterhand tycker att projektet var alltför ”uttänkt”.
– Förutsättningarna var att här får ni de här fantastiska texterna, de här fantastiska skådespelarna och tre regissörer. Men det blev ett tvångsäktenskap. Det var jätteroligt de veckorna vi var i väg och vi reste till Norge med föreställningen. Men det var skitjobbigt och jättedyrt, säger hon.
Planen var att få lokala teatrar att betala för gästspel runt om i Norden, men så gott som alla tyckte i så fall att det vore bättre att översätta texterna till sitt eget språk.
– Och då dog idén lite för mig, säger Laura Ramberg, som tror att det är klokare att låta redan framgångsrika föreställningar turnera i Norden än att försöka bygga nya konstellationer för samarbetets skull.
Hon öppnar försiktigt dörren till salongen och scenen på Husets Teater, där skådespelare repeterar inför en förestående premiär. För att inte störa dem visar Laura Ramberg i stället runt till den lilla kostymateljén på vinden, där varje vrå är fylld av tyger, plagg och färger, och till baren i källaren, med konkurrensfördelen att publiken får ta med sig sin dryck in i salongen. Hon är en av sju fast anställda på teatern, som tillfälligt tar in de personer som behövs till varje föreställning.
Bakom scenen är utbytet av personal större mellan Danmark och Sverige än bland skådespelarna, och det gäller inte bara Husets Teater.
– Som ljud- och ljusdesigners är ju språket inget hinder, säger Laura Ramberg.
Tidigare har hon själv arbetat några år som producent på Malmö stadsteater och försökte då anställa danskar.
– Sökande från Stockholm tyckte det var jobbigt att ta jobb i Malmö, medan de som var från Köpenhamn tyckte att det var spännande. Och som teater är det ju roligare att bli bemött av dem som tyckte det var skitspännande i stället för av dem som bara ”men åh, jag kan inte komma hem över helgen”, säger hon.
Framöver hoppas hon att fler lokala dansk-svenska teaterworkshops kan komma till stånd, och att fler svenskar ska söka sig som publik till teatrarna i Köpenhamn. Kanske kan det hjälpa om föreställningarna textas, tror hon.
– Jag är inte så naiv att jag tror att man bara kan börja blanda språken. Alltså jag försöker ju alltid, men det är ju för att jag vill ha det här skandinaviska. Jag försöker alltid hindra folk från att prata engelska. Det känns fånigt när man hade kunnat lära sig 200 ord och sedan förstå och tala med varandra på sitt eget språk, säger hon.
News Øresund – Anna Palmehag
Intervjuserie i News Øresund – Öresundsbron 20 år
I år fyller Öresundsbron 20 år. News Øresund uppmärksammar detta jubileum med en serie intervjuer med personer som lever och verkar i regionen, eller som spelat en viktig roll i dess utveckling.
Flertalet av intervjuerna ingår även i boken ”Checkpoint 2020 – människor, gränser och visioner i Öresundsbrons tid” (Makadam förlag) som ges ut av Øresundsinstituttet och Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet under våren 2020.
