SLU har tillsammans med renskötare utvärderat olika metoder att skydda renkalvar mot björn. Varken kalvning i hägn eller områdesinriktad jakt på björn visade sig vara någon universalmetod som fungerar överallt. Insatserna kräver också stort engagemang från samebyn. Därför föreslår rapporten ett nytt flexibelt ersättningssystem där samebyarna får ersättning utifrån hur många björnar de har i sitt område och där de kan välja de åtgärder som passar lokalt.
Försöket har utförts tillsammans med Udtja sameby i Jokkmokks kommun och i Gällivare skogssameby. Forskningen planerades till stor del i hembygdsgården i Nattavaara, vid brasor, på skotrar och i kök.
– Vi forskare kan väldigt lite om renskötsel. Om inte samebyarna hade varit med från början hade försöket blivit mycket sämre. Dessutom har det täta samarbetet med samebyarna också gjort arbetet otroligt roligt, säger Jens Frank, på Viltskadecenter, SLU.
SLU har gjort studien på uppdrag av regeringen som ville veta hur dessa metoder fungerar och vad de kostar. Studien bygger på ett tidigare projekt som visade att björnar särskilt i vissa områden kan ta relativt många renkalvar. Predationen skedde framförallt i maj och första veckan i juni.
En av metoderna går ut på att samla vajorna i hägn för att renskötarna ska kunna skydda dem och kalvarna. På ett sätt fungerade det bra eftersom det var ett effektivt skydd mot predation från björn. Det fanns heller inga tecken på att björnarna kompenserade det genom att ta fler kalvar senare under sommaren. Däremot fanns andra problem. Första året var det många kalvar som dog på grund av infektioner i de två hägnen med flest vajor. Det var också en större andel kalvar som svalt ihjäl i dessa båda hägn. Troligtvis beror det på att stress och trängsel i hagarna skiljer vajorna från deras kalvar.
Metoden är också relativt dyr (cirka 1200 kronor per vaja i ett hägn med max 100 vajor) och kräver stort engagemang från renskötarna.
– Åtgärden kan vara användbar i områden med små renhjordar och mycket björn. Däremot är det inte realistiskt som generell åtgärd i samebyarna, säger Jens Frank.
Potentialen för områdesriktad jakt som minskar björnstammen i kalvningsområdet är större enligt studien. Jakten behöver inte ske under kalvningsperioden. De björnar som är i kalvningsområdet under våren är också i stor utsträckning där under hösten då den vanliga björnjakten (licensjakten) sker. Det visar rörelsemönstret hos de sändarförsedda björnarna i studien. Men eftersom björnar rör sig inom stora områden är det viktigt att jakten inte bara sker i själva kalvningsområdet utan i ett utvidgat område.
Med utgångspunkt i projektet föreslås ett nytt ersättningssystem. Det system som används i dag tar inte hänsyn till antal björnar utan bygger på hur stor samebyn är. Eftersom björnarna är ojämnt fördelade i landskapet kan en sameby med stor areal och få björnar gynnas medan en liten sameby med mycket björn missgynnas.
Rapportförfattarna föreslår därför ett flexibelt system som tar hänsyn till geografi, vägnät, tillgänglig personal, kunskapsnivå och rovdjursförekomst. De tycker inte att systemet i detalj ska styra vilka åtgärder som vidtas i specifika områden och situationer, utan att det beslutet lämnas till berörda samebyar. Dels eftersom det är samebyn som ska genomföra åtgärden och har bäst kunskap om förutsättningarna, dels för att ett system som i detalj reglerar vilka åtgärder som ska vidtas sannolikt leder fram till ett kostsamt kontrollsystem av åtagandet.
En av de renskötare som deltagit i försöket är Stig Persson, Gällivare skogssameby.
– Att björnen tar kalvar är ett stort problem för oss. Därför har det varit spännande att vara med i projektet och vi har lärt oss mycket. Till exempel var det intressant att se att björnarna tog kalvar under en så begränsad period. Nu hoppas jag att rapporten inte blir en skrivbordsprodukt utan att resultaten används, säger han.
Också Jens Frank understryker att den här studien är ett gediget underlag för beslut om hur björnpredation på renkalv ska hanteras.
– Forskare brukar ofta säga att det behövs mer forskning, men i det här fallet gör det inte det, säger Jens Frank.
Projektet har genomförts i samverkan med Skandinaviska björnprojektet (SLU, Norsk institutt for naturforskning och Norges miljø- og biovitenskapelige universitet) och efter samråd med Sametinget, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Norrbotten och Svenska Samernas Riksförbund.
